malin

Herregud det är oktober osv osv.

 

Höst, vilket faktiskt känns skönt för jag har sett fram emot den här hösten väldigt länge nu, av olika anledningar. 

 

Tentan jag skrev om sist gick braaa, det går dock sämre med sko-letandet. Har varit i alla fysiska butiker i Umeå utan resultat.... Men the searching continues! 

 

I helgen har det varit lagfest som jag varit med och fixat. Välkomsdrink, snittar, tacos, uppdrag, lappleken, flip the cup, efterrätt, diplomutdelning, beerpong och sen lite peklekar och snack innan det var dags att dra sig vidare. Jag och Elina hamnade på Kårhuset vilket var skönt, för då har jag fem minuters promenad så är jag hemma. Delicious! Igår mådde jag dock som en bajshög. Eller något liknande. Och så påminns jag om varför jag typ druckit alkohol (eller snarare blivit full) endast ca 4 gånger sen året blev 2014. Men det var kul! I lördags alltså. Igår ville jag mest dö. Fy satan så bakis jag var.... Men idag är jag pigg som en lärka!

 

Eftersom vi läser på distans just nu så har vi ingenting schemalagt. Jag har bara ca 50 filmer jag ska gå igenom och lära mig. Men det ska nog gå bra! Det är ganska skönt att helt på egen hand lägga upp sitt plugg, och inte ha en massa föreläsningar att rätta sig efter.

 

Men nu tänkte jag typ fälla en tår för att jag saknar min bästavän så mycket, sen ska jag kolla om alla webbshoppar fått in några nya skor!

 

Bye!

Såhär skrev jag i bloggen dagen efter det senaste riksdagsvalet, alltså för 4 år sedan: 

 

"slutsummering av valet: det blev en blå minoritetsregering och sd kom in i riksdagen.

jag har inte kunnat varit med och påverka och jag gillar det inte. jag vet inte om det framgått, men jag är rödgrön. verkligen rödgrön, för jag kan inte riiiiiktigt bestämma mig för ett av dom tre partierna. och anledningen till att jag är det och därför (såklart) är missnöjd just nu är för att:

jag blir snart 18, och med det myndig och ska bilda egen familj snart, skaffa ett "eget" liv och inte leva på mina föräldrar längre. jag vill inte göra det i rädslan för att bli sjuk eller skadad och inte kunna jobba. att bli utförsäkrad. 
jag vill inte göra det i rädslan för att inte kunna få snabb och bra vård pga min månadsinkomst. 
jag vill veta att när jag pluggat klart och ska söka jobb, så finns det möjligheter för mig att klara att försörja mig själv och en eventuell familj utan att bli fattig om jag skulle bli arbetslös. jag vill veta att staten finns där bakom mig och stöttar mig och ger mig den hjälpen jag behöver. 
och jag vill veta att när mina barn i framtiden kanske väljer att gå en lärlingslinje på gymnasiet för att högstadiet tog på deras ork, så ska dom kunna få jobb när dom går ut och inte stå där men en icke-behörighet till högskolan och vara låst inom ett visst yrke. 
jag vill inte uppfostra mina framtida barn i ett samhälle där den privata vinsten betyder mer än rättvisan. 
och där rättvisan i mångas ögon handlar om att behandlas olika för att vi är olika istället för att alla ska få en chans till samma möjligheter. 
jag tror att jobb skapas genom att inte sänka skatterna och lägga skattepengarna på välfärd och andra behövligheter, tex fler lärare i skolan osv. inte genom att färre blir förtidspensionerade. 

men jag kan förstå dom som röstat blått också.
visst kan det vara skönt med skattesänkningar och på så vis spara någon tusenlapp hit och dit i månaden, så att man fortfarande har så att det räcker och blir över när man har betalat sin privatsjukförsäkring och åkt på några weekendresor + semester. 
jag kan förstå att man vill ha det så bra som möjligt.
man vill behålla dom pengar man själv jobbat hårt för att tjäna. 

jag tror att klyftorna i samhället verkligen kommer öka. vissa tror inte det, men jag gör det. som exempel:
alice, 70 år, behöver en höftledsoperation. hon arbetade som jurist i 30 år tills hon blev pensionär för fem år sen. hon tjänade runt 45 tusen i månaden och kunde därför pensionspara ganska ordentligt under alla år. därför har hon nu råd med en privatsjukförsäkring och går till sin privatläkare och får en operation inom två veckor. 
sen har vi greta, 70 år. hon behöver också en höftledsoperation, men hon arbetade som undersköterska i 40 år, och hade inte alls lika bra inkomst som alice. därför har hon inte kunnat pensionspara lika mycket och har därför inte råd med en privat läkare, utan hon får gå vägen via landstinget. hon blir också lovad en operation, men inom fyra månader. 
ser ni skillnaden? ser ni att det kommer göras skillnad på person och person beroende på vilken månadsinkomst man har?

jag har själv varit till en privatläkare. dom två senaste gångerna jag varit skadad har jag varit tvungen att gå till privatläkare för att få den hjälp jag behöver. på vårdcentralen sa dom bara: ät ipren och smörj med voltaren. hade jag inte fått chansen att gå till privatläkare så hade jag nog varit skadad mycket längre. det var absolut inte billigt, men självklart är jag OERHÖRT TACKSAM för att jag fick hjälp. men jag kan inte släppa tanken på att dom som inte har råd då, ska dom behöva gå runt och vara skadade? är det inte bättre att skita i att höja skatterna, och lägga skattepengarna på skola, vård och omsorg och se till så att landstingssjukhusen blir bättre, det blir kortare köer och fler läkare? då har ju alla samma chans till vård. 

sen blir jag bara så irriterad på dom som säger att dom rödgröna är kommunister och sossejävlar. jag tycker att dom blå är mer egoistiska när det handlar om sin egen plånbok. jag säger inte att det är så, men jag har den åsikten. och visst, vänsterpartiet har en radikal politik, men bara för att man är rödgrön så betyder inte det att man är kommunist! jag tycker att vänsterpartiet har några riktigt bra åsikter, men vissa är såklart mindre bra. ohly tänker inte alltid innan han pratar, men det innebär inte att jag är kommunist och vill att sverige ska styras så som stalin styrde ryssland. och dom rödgröna vill inte att alla i sverige ska leva på bidrag och att det inte ska löna sig att jobba hårt. många blå vill få det att låta som att dom rödgröna inte vill att det ska löna sig att vara rik utan att man ska förlora på det. jag ser på saken såhär: dom rödgröna vill inte att det ska löna sig ännu mer att vara rik än vad det redan gör. om förmögenhetsskatten finns och dom rika förlorar några tusenlappar i månaden så att dom kanske inte kan åka på den där andra semestern det året, så spelar väl inte det så stor roll eftersom dom fattiga och låginkomsttagarna får chansen till ett nytt jobb, eller bättre vård? 

och att sd kommit in i riksdagen är bara skrämmande. många tycker att man inte ska göra så stor sak av det hela, men så ser inte jag på saken. att dom redan fått så mycket inflytande att dom kommit med i riksdagen innebär att dom kan bli ännu större. och att dom inte ens är det minsta partiet i riksdagen är ännu värre. jag skäms över dom svenskar som röstat på dom. tyvärr. 

och nu ska jag inte säga något mer. jag har sagt exakt vad jag tycker och tänker, mina åsikter. nu är det som det är och jag ser fram emot nästa val då även jag kan vara med och påverka.

tack för mig, hej."

 

Notera att jag inte ens hade rösträtt då alltså.

 

Men jag kan väl idag erkänna att en del av valresultaten från igår glädje mig. Regeringsskiftet till största delen såklart. Jag är också glad över att F! växt så pass mycket, bara synd att dom inte växte tillräckligt. Jag tror att dom hade kunnat tillföra mycket vettigt i Sveriges riksdag. Sen tycker jag att mycket av deras politik är väldigt radikal, men dom sakfrågorna skulle dom ändå inte kunna få igenom i en riksdag, utan det är deras syn på jämställdheten som är det viktigaste, och där dom hade kunnat tillföra något. Och då snackar vi inte bara jämställdhet mellan män och kvinnor, utan alla religioner, sexualiteter osv osv.

 

Nåväl. Det som dock SKRÄMMER mig, är såklart SD's valresultat. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Hitler och hans parti i slutet på 30-talet i Tyskland. Dom var ett väldigt radikalt parti, men finputsade lite, och deras huvudfråga var att judarna tar jobben och pengarna från tyskarna. Dom växte unnan för unnan, och tillslut så valdes som helt demokratiskt in i riksdagen och blev största partiet. Hitler var en enormt duktig talare, vilket jag faktiskt tycker att Åkesson också är. Och dom har alltså FÖRDUBBLAT sitt stöd dom senaste 4 valen. För varje gång så har dubbelt så många personer börjar sympatisera med dom. Det skrämmer mig. Hur kan man tycka att deras politik är vettig???

 

Jag tycker faktiskt att det är dom etablerade partiernas fel litegrann. Jag tycker att dom borde debatterat mer med Åkesson, och då inte bara om integrationen, utan om välfärden, skolan, ekonomin, jämställdheten, privatiseringen, ALLA frågor, så att fler får upp ögonen för vilken politik som gömmer sig bakom deras största fråga. Ca 700 000 av den svenska röstberättigade befolkningen anser att Sverige tar in för mycket invandrare. Jag skulle gärna vilja veta på vilken grund dom baserar det. Hur har dom drabbats? Problemet är ju inte bara att SD vill förneka flyende folk uppehållstillstånd i Sverige, dom vill bevara Sverige svenskt genom att minska både import och export. Lycka till med det! Dom vill även förbjuda adoption för samkönade par vilket jag inte kan förstå när vi lever på 2000-talet! Dom vill även att Sverige ska bli som innan 1975 "där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen". SAY WHAT!? Att Sverige får blandade kulturer skulle jag säga är bland det bästa som kan hända! Tänk om lilla landet lagom, mellanmjölkslandet, alltid skulle förbli likadant? Om vi aldrig skulle få äta ordentlig kinesisk mat från några som är från kina och vet hur maten ska vara, på riktigt. Tänk om vi aldrig skulle få äta italiensk glass, som är som den ursprungliga. Dom svenskar som flyttar till Solkusten i Spanien och bildar egna svenska samhällen med Svenska skolan osv, dom borde ju då alltså bli tvingade att flytta till ett mer spanskt samhälle och byta skola? Men det nämner inte SD något om....

Decisions decisions.

 

Jag är inte bra på beslutsfattande. 

 

- Vad vill jag?

- Vad säger mitt hjärta?

- Vad brinner jag för?

- Vart ligger mitt intresseområde?

- Vad är mest jag?

 

 

Jag har alltså varit på info inför VFU'n i vinter. På Dragonskolan i Umeå. Lyssnat på alla tränare, vad dom har för "problem" och därmed vilka projekt man skulle kunna arbeta med. Information information information. 

 

Jag som själv gått på ett elitidrottsgymnasium känner ju att jag vill rädda dessa små ungdomar från en helvetesupplevelse. Alltså genom att inte bli skadade. Vilket var i princip vad alla idrotter ville. Mer eller mindre. Och få fram resultat såklart. Vilket går lite hand i hand. Är du stark och stabil blir du inte skadad. Är du svag och ostabil så blir du skadad. Vilka tror ni presterar? NEWS FLASH: Dom som håller sig skadefria.

 

Men vilket projekt vill jag haka på? Vart kan jag göra som mest nytta? Vad vill jag skriva min magisteruppsats om? 

 

Vem Vad När Hur Varför FrågeteckenFrågeteckenFrågeteckenFrågeteckenFrågeteckenFrågeteckenFrågeteckenFrågetecken

 

 

Slå dig själv med något (halv)hårt och fatta ett beslut Malin. Livet går inte under om du tar "fel".

 

En vecka på magisteråret är gjord. Kursen vi läser är tråkig som jag vet inte vad, men det blir roligare så småningom!

 

Ser mest bara fram emot när allt är över och man kan börja jobba och "leva på riktigt" på något vis. Hela magisterprogrammet känns som en lång bro från studerandet till livet. Vi har läst 3 år, har en kandidat, kan jobba om vi vill, men väljer lite extra kunskap för att kunna få lite extra bra lön. Men alla drömmer sig bara iväg ändå känns det som. Jag ångrar inte mitt val att fortsätta plugga, jag vill plugga. Men jag vill också jobba. Bli vuxen. Inte sitta och vänta på att allt ska dra igång. Jaja.

 

Helgen som gått har varit intensiv. Spelade div1-match i fredags, med betydligt mer matchtid än planerat pga skada. Slutade med förlust dock... I lördags hade vi ett jobb med laget åt Länsförsäkringar som det var galet dålig uppslutning på. Slutade med att vi skottade ca 800kg grus per person på 3 timmar. Skoj. Igår var det match igen, med div3. Som slutade med vinst, vilket var extreeeeemt viktigt inför framtiden! På kvällen var vi några som bakade lite kakor inför ikväll, då vi ska se EM-kvalet ihop med laget.

 

Hela den här veckan har vi inläsning på distans, så ca 17 videoföreläsningar som ska gås igenom. Och frågor till som ska besvaras. Om vetenskapliga teorier. Woohooooooo.... Imorgon ska jag dock på information om praktiken (eller VFU'n) som drar igång i november-isch. Ska bli mycket intressant och spännande!

 

Hejpa!

Med lite distans till allt kommer här en förklaring på det väldigt negativa inlägget nedan:

 

Jag skulle i oktober ha flyttat till den svenska huvudstaden för att JOBBA som fystränare för ett företag som säljer och utför fystester och fysträning på ungdomslag i Stockholmsområdet. Jag skulle komma närmare hemåt, närmare Ellen, närmare Frida, men framförallt, väldigt långt bort från Crille. Men jobbet kändes väldigt mycket jag och jag ville verkligen ha det! 

 

Jag har haft oerhörda problem med att hitta boende. Såklart. Det är Stockholm vi pratar om. Och jag kan erkänna att ju närmare allt har kommit, utan bostad och med en massa frågetecken, har jag börjat tvivla mer och mer. Att stanna i Umeå hos Crille kändes mycket säkrare. MEN! så fick jag reda på att jag kunde hyra min pappas fasters lägenhet under tiden hon skulle jobba i Bryssel. En trea, i Vasastan, för en mycket bättre månadsavgift än jag hade kunnat drömma om! Såklart blev jag oerhört taggad på jobb och flytt igen när allt hade löst sig och frågetecknen var utsuddade. Den gnagde fortfarande i mig att behöva "lämna" Crille men jag visste att vi skulle klara det utan problem!

 

I samma veva fick jag dock reda på att hela fystränarprojektet ligger på is på grund av bristande efterfrågan på externa fystränare. När själva verksamheten skulle komma igång och växa igen var oklart. Istället blev jag erbjuden ett tränarjobb för flicksektionen i IFK Stocksund. Hela det projektet med en framtidsplanering osv verkade himla spännande och roligt, så jag tackade ja, och skulle bara invänta om föreningen ville ha mig eller inte. Jag började efter ett tag inse att jag inte kan livnära mig på att vara tränare för flicklag utan behöver ett till jobb. PT var min första tanke och jag kollade runt på vilka PT-jobb som fanns i Stockholmsområdet.

 

Som PT jobbar man lite som sin egen chef. Man måste själv se till så att man får bokningar och därmed inkomst och när får man flest bokningar? Jo självklart då kunderna själva inte jobbar. Att kunna befinna mig i Danderyd 3 kvällar i veckan plus matcher både lördag och söndag började kännas som en omöjlighet tillsammans med ett PT-jobb. Dom flesta tränar ju på gym på kvällar och helger. 

 

Mitt i allt detta blev det klart att jag och 2 eller 3 personer till kommer bilda en fysgrupp i Mariehems SK i vinter för att ta hand om försäsongsträningen. Jag bidrog ju med lite kunskap förra året, men tanken är att det ska bli mycket mer i år. 

 

Så feg och beroende av en säker plattform som jag är, bestämde jag mig för att stanna kvar i Umeå, jobba ideellt som fystränare, ha (väldigt) nära till Crille och alla kompisar i Umeå, och tacka nej till jobbet i Stockholm. Jag känner mig lite som en besvikelse, och framförallt är jag besviken. Att få ett jobb direkt efter examen är inte lätt och det är få förunnat. Jag var så oerhört stolt över mig själv som hade fixat det såklart. Men att få ta hand om fysträningen i MSK ska också bli superkul, och jag är supertaggad! Har en massa planer och tankar och idéer i huvudet men dom håller jag på tills försäsongen är här och vi ska lägga planeringen.

 

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Och som pappa kommenterade:

 

Ni vet den där känslan när allt bara löser sig och enorma mängder sten lyfts från ens axlar i samma veva som stora mängder nya stenar läggs på? Och sen den där känslan när allt bara skiter sig och man inte har en endaste liten aning om hur allting kommer bli ändå?

 

Mmm, just det. Den känslan ja.

Fick en galen idé imorse vid besöket hos Herr Walter Closett.

 

Man kanske skulle bli egen företagare? PT-Malin AB. Fitness-Malin AB. (OBS! Sarkasm om namnen). Synd att jag inte kan använda mina initialer. Tror inte så många skulle boka MS Friskvård AB. Skulle bara få kunder med ms. Hheheheh.

 

Jag har ingen aning om hur man sköter företag osv, så det skulle blir väldigt intressant. Och kul såklart! Får sova på det i några nätter. Har ju tid på mig så att säga!

 

Har förövrigt bokat resa till Parga i juli! Fick ju en massa resepengar i examenspresent av Crilles familj och släkt, så det blir en vecka i Parga för att hänga med Angelica, Mikael och Basti. Mysigt!

 

Åker även till Stråtjära om 4 dagar för att spendera juli månad där med jobb. Måste alltså packa för 4 veckor PLUS en utlandsresa (GLÖM FÖR GUDS SKULL INTE PASSET I UMEÅ MALIN!!!) och kommer ta med mig alldeles för mycket. Hur många jackor behöver man?? Hur många jeans? Och hur många skoooooor??!? Hur många låga sköna skor, och hur många inte så sköna, lite högre skor? Kommer väl ta med 40 tröjor också....... Assvårt ju!

 

Imorgon spelar jag sista matchen med Mariehem innan uppehållet. Känns typ tomt? Men kommer ju tillbaka efter uppehållet igen!

 

Nu ska jag spela CSI, ett bra tidsfördriv när man inte har nåt att göra på dagarna....

 

 

 

Innan jag öser ut alla mina känslor efter den här helgen vill jag tacka för kommentarerna till förra inlägget!

 

Men till ämnet....

 

Vilken helg. I fredags åt vi avskedsmiddag med tjejerna, eller dom tjejer som inte hade förhinder. Sen mötte vi upp killarna och drack en massa drinkar och sjöng med till trubaduren osv. En MYCKET trevlig kväll!

 

I lördags kom våra familjer upp, så vi kollade på Crilles fotbollsmatch och sen åt vi maaaaat. Såklart.

 

Och igår. Igår igår igår. Examensdagen. Traditionsenlig ceremoni med tal, diplom och rosor, och sen skulle det tas kort i solen och kramas hejdå till alla. Hatar att säga hejdå. Kunde såklart inte hålla tårarna borta när alla b-rudar skulle säga hejdå. Mina fina bästa tjejer.... Att två av dom, som bott 100 meter ifrån mig dom senaste två åren, inte är kvar i Umeå längre gör ont i mitt hjärta. Kommer bli en tom sommar...

 

Efter alla kort var tagna och alla kramar var utdelade gick vi och käkade trerätters med familjerna. Världens godaste mat som sen fortsatte med lite öl på Bishops. Underbar kväll! Sen var det dags för ännu fler hejdån idag.

 

Jag åker dock till Stråtjära nästa vecka och förhoppningsvis till Göteborg i juli. Men det är mentalt jobbigt att säga hejdå alltså. Allra helst till folk som man inte vet när man kommer se nästa gång. Gråter en skvätt till över att vi 7 är splittrade. En ska till Norge, en till Linköping, en kanske ska till Örebro, två blir nog kvar i Umeå och två ska till Stockholm.

 

Att jag får bästa Frida med mig till Stockholm är guld värt! Nu behövs bara ett boende... Trodde att jag skulle få en andrahandslägenhet i Sundbyberg men det blir i så fall efter årsskiftet, så hösten är fortfarande oviss... Sånt löser sig väl tillslut men min oförmåga att ta dagen som den kommer gör det lite jobbigt. Men jaja!

 

 

Puss!

 

Igår presenterade jag och Crilson vår kandidatuppsats, som handlade om skillnader i benstyrka mellan ungdomar som spelar innebandy eller fotboll. Presentationen gick superbra, och vi fick jättemycket beröm, vilket var superskönt såklart! Mina tre bästa vänner i klassen fick pris för tredje bästa respektive bästa kandidatuppsats i klassen, vilket gör mig superstolt! Fick reda på i efterhand att om vi gjort våra tester själv (vi fick resultaten från tester gjorda i höstas att analysera "bara") så hade vi varit med där uppe i toppen och fightats med! Känns såklart surt att det hängde på om vi gjort testerna själva eller inte, men jag är så stolt över vårat arbete och över oss!

 

Det har faktiskt varit riktigt roligt att skriva uppsats med min älskade Christoffer, vilket är superviktigt såklart. Jag hade panik dom två första veckorna när vi inte visste vad vi exakt skulle skriva om än, och då var Crille där och lugnade ner mig. Sen när vi väl kom igång har allt flutit på så himla bra och jag är så nöjd med uppsatsen!

 

Idag hade vi lunch med alla som tagit kandidat och magisterexamen tillsammans med lärarna, fick alla intyg (äntligen har jag mitt diplom om att jag är massör) och åt smörgåstårta, kaka och fick blommor och grejer. Vi fick även tillbaka vårt brev som vi skrev till oss själva under den första veckan här, och allt jag skrev stämde förutom vad jag ville arbeta med när jag var klar hehe. Då ville jag tydligen jobba med utrustning, ta fram hjälpmedel osv, vilket jag inte alls vill idag. Men att det skulle vara tre fantastiska år, att jag skulle få vänner för livet, det stämde! Tänk om jag hade vetat redan där att jag skulle träffa the love of my life hihi!

 

På söndag är det dags för den riktiga examenceremonin, och på lördag kommer både mina och Crilles föräldrar och syskon upp. Fram tills dess ska jag bara njuta.

 

Nu är det klart liksom. Nu är jag någon som vet att jag inte vet nånting, för det är tydligen det som är kunskap. Nu kan jag ta det lugnt eeeeeenda fram till september, då börjar magisterutbildningen, som jag faktiskt är riktigt taggad på att göra nu.

 

Söndag den 25e maj.

 

Morsdag!

 

Mormor fyller 64!

 

EU-val!

 

Och endast en dag tills Crilson kommer hem igen! Jag har alltså varit gräsänka sen i onsdags. Hatar det. Får alltid en sån olustkänsla, och känner mig lämnad. Är inte alls samma sak om vi ska vara ifrån varandra för att jag åker iväg nånstans, men åker han iväg så känner jag mig jätteensam och lämnad. Men han kommer hem igen imorgon! (Han har varit hemöver på kalas osv).

 

Och idag har jag röstat för första gången i hela mitt liv. Är stolt över mig själv! Tycker att politik och att rösta är jättejätteviktigt!

 

Annars så har jag haft en magisk helg. Hur bra väder som helst (förutom idag....) och den har varit fullspäckad! I fredags var det dags för Majas lilla födelsedagspresent, då hon fick gå på skattjakt och vi hade fixat middag och lekar under kvällen. Supermysigt! Igår spelade jag match i värmen (skojar inte vad varmt det var....) som slutade med oavgjort som kändes som en vinst, och sen var jag iväg och käkade middag med Frida på Café Göteborg (bäst i Umeå, seriöst). Idag har jag också spelat match, eller nje, jag har suttit på bänken med div1-laget. Som slutade med vinst!

 

Dock har helgen inte bara varit en dans på rosor. Natten till igår vaknade jag med andningssvårigheter på grund av min jävla allergi, och trodde att jag skulle behöva ringa efter ambulans. Det gick dock bra ändå... Natten till idag åskade det som satan och jag är i princip livrädd för åska. Bra val av helg att vara borta på Crille! Asbra!

 

TVÅ VECKOR TILL EXAMEN NU! Två veckor tills en herrans massa folk flyttar ifrån Umeå, men icket jag. Och icket Christoffer heller!

 

Aaaaaah, nu var det sådär längesen igen.

 

Skyller nog faktiskt på att det inte händer sådär jättemycket i livet just nu. Men helgen har varit ett undantag!

 

I fredags hade vi aktiviteter med laget. Femkamp rättare sagt. Som medlem i spelarrådet och aktivitetskommittén var jag med och styrde upp det hela. En riktigt bra kväll med massa skratt osv. Sen i lördags var det dags för årets höjdpunkt nästan. Vi började dagen med champagnefrukost, sen spelade vi brännboll i nästan 3 timmar, sen var det bara att fixa i ordning sig för IVP-galan! Den sista sittningen för oss treor, som var ämnad för oss. Riktigt trevlig kväll! Jag var dock nykter hela dagen och kvällen då jag hade match i söndags. Till råge på det slutade min pollenmedicin att fungera där vid 10 på kvällen eftersom det då var 12 timmar sen jag tog den, så jag satt mest och snörvlade och frustade dom sista timmarna... Och så var det ju matchen ja! Bortamatch i Skellefteå mot Sunnanå 2. Som slutade med VINST! 0-1! Första trepoängaren för MSK2! Var riktigt skönt vill jag lova! Och plus på det har det varit riktigt varmt i Umeå dom senaste dagarna! Förutom idag då....

 

Idag blir det en innedag och fixa det sista med uppsatsen, heja heja!

hej och hå vad tiden går och jag har inte bloggat tralalalaaa!

 

april har varit kaozZz. fast ändå på ett bra sätt. jag har varit på teambuilding i skellefteå med laget, där vi spenderade några timmar på boda borg, och på ett hotell lekandes maffioso. bland annat. sjukt rolig helg! jag har tränat och spelat en massa fotboll. både med msk2 och msk1. som spelar i div1 (!!!!). även fast jag är illamående av nervositet inför varje match så gör det mig så lycklig att jag vet inte vad! dessutom har jag spenderat en massa timmar med kandidatuppsatsen, som börjar ta form och förhoppningsvis blir intressant och bra! har man en partner som är perfektionist när det gäller det engelska språket, och själv är perfektionist när det gäller formalia och utformning, så borde man ju komplettera varandra ganska bra.

 

sen har jag ju varit hemöver en sväng också, för att fira påsk. tror inte att det går att beskriva med ord hur skönt det var att få träffa mamma, pappa, niklas, farmor, farfar, mormor och morfar igen. har inte sett dom sen jag fyllde år i princip, vilket var nästan 4 månader sen, så det var på tiden! mysig helg med bra väder och en massa godis. som en påsk ska vara! innan jag åkte hemöver var jag på besök hos bästis i Stockholm och hann med en arbetsintervju också. min första intervju ever, inte illa pinkat måste jag säga! det gällde förövrigt ett jobb som verkar sjukt kul, sjukt intressant, sjukt givande, sjukt jag, och det verkar leda till ett jobb till hösten om allt vill sig väl! spännande må jag säga. dock innebär det att jag kommer ha ca 60-70 mil till christoffer, men nog ska vi klara det allt!

 

om 7 veckor har jag examen i handen. sommaren verkar spenderas i Umeå och stråtjära mestadels. fotbollsspelandes och jobbandes. det känns bra i magen! samtidigt som jag vill komma vidare på något vis. mestadels handlar det väl om att jag vill bort ifrån denhär lägenheten. jag vill flytta till en lägenhet som är större än 25 kvadrat. en som är mer vuxen, då jag faktiskt känner mig sjukt vuxen som tar examen från universitetet. men var sak har sin tid, och nu är det tid för middag, inlämning av punkterad cykel, 3,5km prommis till träningen, spelarmöte, träning, prommis hem igen och sen prison break! hur har jag kunnat missa denna serie?!?!?

 

puss på er!

avslutar denna onsdag med att ropa hej och hoppa över alla bäckar som finns - IDAG HAR JAG SKRIVIT MIN SISTA TENTA PÅ UNIVERSITETET OCH IDROTTSVETENSKAPLIGA PROGRAMMET MED INRIKTNING IDROTTSMEDICIN OCH COACHING!!!!!!

 

nu är det ju bara att be till gudarna att allt plugg lönat sig så man slipper omtenta. har jag klarat 150 hp innan utan omtenta ska fasen denna gå också!

 

förutom det så börjar bitarna falla på plats angående kandidatuppsatsen som inleds imorgon. skönt som tusan såklart. än har vi dock inte ämne eller upplägg helt hundra procent klart, men det är på god väg och jag känner att det leder mot ett intressant område, vilket såklart är det viktigaste för mig personligen. att jag ska skriva med crille, vilket innebär att vi kommer spendera väldigt mycket mer tid tätt inpå varandra än tidigare, är en annan sak. men det blir vad man gör det till och jag tog beslutet. så det så! nog ska väl vi klara att skriva en uppsats ihop utan att "göra slut" eller döda varandra. jarå.

 

är så mycket sol i Umeå så man blir riktigt bortskämd. bortskämd i och med att utomhuspremiären gällande fotbollen blev typ 3 veckor tidigare än beräknat. jag klagar inte. det är som fint det där på något vis, när säsongen börjar lida mot sitt slut på hösten så längtar man efter futsalen, och sen när våren kommer blir man som kossor på utsläpp angående att få springa ut på den stora gröna ängen igen, och sen går det runt. hade träningsmatch i helgen som var (slutade med en vinst och jag fick spela mittback(?!?)) och i helgen ska vi till skellefteå hela stora högen på teambuilding! lite boda borg, lite lagaktiviteter och lite hotellboende. klagar inte. snarare tvärt om. en kanonuppladdning inför dom sista 10 veckorna innan jag tar min medicine kandidatexamen i idrottsmedicin!

 

Det är en speciell känsla som uppstår i kroppen när man hittar ett jobb som man nästan skulle kunna döda för att få.

 

Och jag har hittat två sånna sen i fredags! På Arbetsförmedlingen till och med, som jag aldrig trodde skulle hända. Det bästa är att det inte endast är sommarjobb, så förhoppningsvis kan det leda till någonting riktigt bra! Kommer förmodligen sitta som på nålar och svimma av nervositet när beskedet väl kommer. Är bara att hoppas på det bästa nu!

 

I helgen är det dags för sittning, och inte endast med IVP utan hela kåren, vilket kommer bli mycket trevligt. Jag har dock cup på söndag så jag blir inte så långrandig på sittningen, men jaja. Ska ändå bli kul att få fixa till sig ordentligt för en gångs skull. Har inte haft klänning på mig på väldigt länge nu.

 

Utöver allt annat så har jag en gnagande längtan efter mamma, pappa och Niklas. Och farmor. Och mormor. Och bästis. Aldrig är man nöjd...

En sån braaaaa helg jag haft!

 

Tacomys med Frida och Emma i fredags, brunchmys med Frida på Invito igår, och sen hade jag bokat ett rum på Scandic Plaza åt mig och Crille natten tills idag, vilket var min present till honom. Vi hade tänkt hänga lite i relaxen med utsikt över hela stan, men orutinerat nog somnade vi på rummet efter en tur på stan...... Åt sen världens godaste middag på Invito innan vi gick på bio, The Wolf of Wall Street. Sevärd, men inte så bra som jag hört från andra... Låååååång var den också, och händelserik, vilket fick den att kännas ännu längre. Aja, som sagt: Sevärd!

 

Sov som en prinsessa hela natten, och så var det dags för frukostbuffé imorse. Klager inte eh!

 

Men hej och hå, imorgon är det måndag, vilket innebär nytt tema och ny veckouppgift i skolan. Powervecka är det om jag inte minns fel, och laboration ska vi ha. Blir nog sköj!

 

Nu ska jag tvinga Crille kolla på Frozen för 6381238652a gången,

puss

 

Humöret går lite upp och ner nu för tiden. Ganska okontrollerat också. Rädslan i kombination med nyfikenheten inför vad som komma skall gör mig ganska instabil. Men det är väl tur att jag har så bra folk omkring mig! Vissa på lite längre avstånd än andra, men lika nära ändå. Just idag har jag legat i sjuksängen. Det är väl obligatoriskt efter en helg i Hemavan skulle jag tro. För där har jag varit torsdag till söndag. En resa som, som vanligt, innehöll skidåkning, bastubad och fest. Men som ju då gett mig snuva, halsont och feber. Men dagen har bestått av mycket kuckelikuckmedicin efter råd från Edit, så imorgon blir det skola igen! 

 

Utöver det så fyller mitt hjärtegryn 25 år på fredag! presenten är fixad och den kommer nog bli grym!

 

Ungefär 15 veckor till examen nu, och 5 tills kandidatuppsatsen ska börja skrivas. Kan ju inte skriva ett inlägg här utan att uttrycka lite stress över livet!

 

Pussssss

Åh, vad livet är svårt ibland. När man vill förmedla så mycket kunskap och tankar att man sprängs inifrån snart. När man inte vet vilken kanal man ska använda för att få ut den kunskapen. När man känner att man har ett ansvar, men inte tillgångar. När man vill förändra världen, eller någon annans värld med sin kunskap. När världen är ett lång lång tratt, där så mycket kommer in, men väldigt lite kommer ut. När världen inte utvecklas i den takt man önskar. När världen har ideal och tankesätt som gör att man nästan sprängs av ilska. När världen är snedvriden och vägrar räta ut sig. När världen är en djungel av ideal och fördomar. 

 

När man känner att man skulle vilja ge upp, men inser att små bäckar små. När man ska hålla i en 1timmes föreläsning för en liten klass på Umeå universitet. När man känner att en förändring kanske är möjlig.

Jag tänker en del. jag är en tänkande människa. särskilt såhär framåt mittinatta när jag är ensam hemma. det blir lätt en tanke om framtiden. jag är så fruktansvärt dålig på att ta dagen som den kommer och carpe diem. i sånna fall måste jag planera in att ha oplanerade dagar. hur sjukt är inte det?? på sol-slappna-av-chill-semester kan jag ta dagen som den kommer, fast jag planerar gärna in att inte bara ta det lugnt. aja. men på en annan semester, typ som när jag var i London förra veckan(!!!) måste jag ha en någorlunda strukturerad och planerad vistelse. man vill ju inte missa nåt eller så! jag vet själv att det inte är sådär jättebra att vara såhär, att anse att almanacka och kalender är jordelivets bästa uppfinning ihop med understrykningspennor osv, att det är väldigt "oungdomligt" och tråkigt att vara sån och massa annat. men sån är jag. och kan man inte carpa och vara oplanerad, då blir det där frågetecknet i framtiden genast högre än molnen.... allt för ofta nu får jag frågor som: "men just ja, du är ju klar snart, hur känns det??" och det är ett ganska vanligt samtalsämne vid våra lunchbord på skolan. jag har aldrig i hela mitt liv känt mig såhär vilsen. jag har börjat söka tonvis med jobb, planerar in var jag skulle kunna tänka mig att praktisera till hösten, har planer på att undersöka om jag har läst vad som krävs för att kunna läsa distanskursen i idrottsnutrition till hösten, kollar ständigt på lägenheter "utifall att", åsså påminns jag om att jag bor tillsammans med en levande varelse som har en egen vilja (även om han inte alltid uttalar den så tydligt i vissa frågor). och helt plötsligt så tycker jag att det är så svårt att planera och samtidigt att vara tillsammans med någon. ja faktiskt. svårt. inte svårt på det sättet att vi inte kommer fortsätta att vara tillsammans, utan svårt för att jag inte vet om jag ska ta hänsyn till mig eller crille om vi inte kan kombinera våra framtidsplaner det närmsta året. han vill plugga japanska i japan och jag vill komma igång med att arbeta med det jag brinner för; träning, kost och hälsa. klart att jag kan göra det i japan, men tänk om jag inte får ett jobb där. tänk om....

 

tänk om jag skulle sluta oroa mig för saker som bara involverar mig och istället fokusera på större saker? jag har som snöat in lite på feminism på slutet. kom på att det är valår i år och vilse som jag känner mig bland jobbskatteavdrag, skola och välfärd osv osv så kanske man skulle rösta på FI? för feminist är jag ju "egentligen". jag tycker ju att alla kvinnor ska ha samma rätt som alla män. samma lön, samma rätt att ligga runt utan att bli kallad för en massa saker (sjukt exempel från paradise hotel där en tjej blev kallad för hora när hon låg med en kille i tv, medan killen inte får någon nedvärderande kommentar alls?), att jag inte ska ha en nackdel i livet på grund av att jag är född som den halvan av befolkningen som har ett kortare urinrör. men så finns ju dethär med hen, som jag inte riktigt förstår i all röra. om vi kämpar för ett jämställdare samhälle där ett typiskt "kvinnoyrke" ska avlönas lika som ett typiskt "mansyrke" och där en kvinna med samma arbetssysslor som en man ska ha samma lön osv, var nånstans kommer hen in där? måste hen finnas i ordlistan för att det andra ska kunna lagstiftas? om jag väljer att inte berätta för folk vad mitt barn har för kön, och inte ens "berätta" det för mitt barn, utan bara benämnda det med hen (och det könsneutrala namnet såklart), blir samhället bättre då? kommer kvinnorna få samma status som männen då? eller menar man att könen ska tas bort helt och hållet? för könen finns ju där, biologiskt sett finns det massvis med skillnader. jag tycker att det inte alls är något problem med att pojkar vill ha klänningar och leka med dockor, men måste vi sluta kalla honom för pojke då? det blir väl lite konstigt? och det är väl självklart att kvinnor inte ska bli slagna av en man i nära relation, eller att en våldtäktsman blir friad bara för att han inte uppfattade att kvinnan inte ville ha sex, men det är väl inte "bara" feministernas sak att kämpa för?

 

näh jag vet inte. inte alls hörrni. det finns alldeles för mycket att fundera på i en ensam säng, så jag tror bestämt att en bok får göra mig sällskap istället. ber om ursäkt för ett personligt och osammanhängande inlägg, och säger välkommen till min värld. puss!

Idag har jag insett hur mycket jag trivs i pluggbubblan. Vilket egentligen inte är så konstigt då jag aldrig gjort nåt annat. Sen jag var 6,5 år har jag spenderat september - juni i en skolbänk. Det är när jag tar examen i juni - 15 år. Shit. 

 

Att vara i pluggbubblan skulle jag kunna tänka mig är som för en bebis att vara i livmodern. Varmt, mysigt, tryggt, fartfylllt och ibland lite skumpigt. 

 

Jag får panik när jag tänker på att det snart är över. JA, jag kan ha ett år kvar, men eftersom det kan göras på distans känns det inte som en ordentlig pluggbubbla. Min bubbla sträcker sig från lägenheten och runt campus. Typ. Att inte veta hur det blir med boende är allra värst. Jag vill absolut inte flytta hem (förlåt mamma och pappa, det är inte på grund av er!), men vart ska jag annars ta vägen? Vart ska jag jobba i sommar? (den frågan ställer jag mig i och för sig varje år vid denhär tiden). Ska lägenheten i umeå sägas upp i mars?? Vad vill crilson göra? Sååå många frågor, och sååååå få svar. 

 

Får ångest av dethär.....