malin

Hehe okej, tiden sprang visst iväg och jag har knappt suttit vid en dator sen jag flyttade.

 

Nu blev det väl dags då. Och det finns ju en del att berätta. Jag sitter faktiskt i vår soffa i VÅR lägenhet och skriver. Så. Himla. Skönt! Jobbet går bra också. Kunderna rullar på och det är roligt! Visste dock inte (eller kanske blundade för) att man är hälften tränare och hälften försäljare som PT. Vilket kanske inte var vad jag tänkt mig. Men man vänjer sig!

 

Jag är dessutom numera fystränare för IK Huges div.1 damlag vilket är superkul! Kör igång på riktigt på tisdag så det blir full fart.

 

Annars så är det ju nytt år vilket är galet. Var försvann 2015?? Var ju ett ganska händelserikt år dock. Blev faster, tog en magisterexamen, blev fysio i Umeå IK som resulterade i brons på Gothia och silver i SM och sååååå många fina minnen och erfarenheter, gick från desperat arbetslös till anställd och flyttade - 3 gånger!

 

2016 hoppas jag ska innehålla massa ny kunskap, mer inre trygghet och lite äventyr. Vi får väl se hur det ska gå ihop!

 

Pusssssss ♡

Så var dagen här. 

 

Jag befinner mig på ett tåg någonstans mellan Umeå och Sundsvall. Påväg mot min nya hemstad Gävle. Det går inte riktigt att förstå då jag åkt på dom här rälsen så många gånger tidigare, men då för att åka tillbaka åt andra håller bara någon dag senare. Men nu är det alltså inte så. Ska tillbaka under första advent-helgen och städa ur lägenheten, men annars har jag sagt hejdå nu.

 

Och jag har sagt hejdå till Crille också som jag nog inte kommer träffa förrän den där adventshelgen. Det är också något som hänt flera gånger tidigare. Att vi inte ses på typ en månad, speciellt när vi haft sommarlov. Men det känns tusen gånger värre nu, just för att jag börjar mitt nya jobb och kommer träffa massa nytt folk, men han finns inte där som en trygghet efter arbetsdagens slut. Men 1 månad ska jag nog klara!

 

Det finns ju en massa positivt också! Just att få arbetskamrater och träffa nya människor är det jag ser mest fram emot. Och att litegrann få en nystart. Får en liten känsla av att livet börjar nu. Nu är jag inte student längre utan liksom lite mer vuxen.

 

Stundtals iallafall.

Åhej och hå, vad saker kan bli knasiga ibland.

 

Förra helgen kom Angelica och Sebastian upp för att spendera tid med mig och Crillson och kolla när vi spelade fotboll, och jag och Crille skulle vara barnvakt när Angelica skulle på utbildning osv osv. 

 

Men riktigt som planerat blev det inte.

 

Jag skulle spela min sista match i den gröna MSK-tröjan förra söndagen, den 27e september. Typ 5 minuter in i matchen sker en situation som jag inte riktigt kan beskriva. Så som jag minns det hoppade en tjej in i mig för att nå bollen först, och jag som är påväg framåt far alltså istället rakt bakåt med överkroppen och har ingen chans att ta emot mig, utan bakhuvudet slår i backen utan någon som helst dämpning. Som ett brev på posten fick jag hjärnskakning och söndagen var förstörd. 

 

Hjärnskakning är ingenting att leka med som Madickens mamma säger, och det är det verkligen inte. Har nog aldrig varit så okaxig i hela mitt liv. Men nuså, börjar jag bli helt återställd!

 

Blev ju dock lite tokigt med tanke på att jag skulle hjälpa Marie och Niklas att flytta i helgen, men får man inte anstränga sig alltför mycket så är man inte direkt någon flytthjälp, men barnvakt kunde jag vara iallafall, till fasters älskade lillknöl som snart får döpas om till storknöl tror jag....

 

Numera går dagarna åt till att planera inför flytten som jag gör om mindre än 1 månad, och Crillefille om 2. Känns overkligt men otroligt kul, skrev på anställningsavtal i fredags så det börjar gå upp för mig att det snart är dags för ett nytt kapitel i livet. Längtar tills flyttlasset kan gå på riktigt och vi inte längre är inneboende hos Niklas och Marie, även om det kommer trevligt också såklart.

 

Ni läste rätt! Jag har fått jobb!!

 

Från och med november kan jag titulera mig Personlig Tränare på Må Bättre's nya träningsanläggning i Gävle. Jajemän, i Gävle. Hade väl aldrig trott att jag skulle bli en Gävlebo, men i och för sig har jag alltid sagt att jag kommer flytta dit jobben finns. Och där fanns det alltså ett jobb, som jag verkligen ser fram emot att kunna säga är mitt!

 

Det är tusen kilo stenar som lämnar mina axlar osv osv. Nu hoppas jag bara på ett eget boende så fort som möjligt (även om det ska bli mysigt att bo i samma hus som lillknölen Liam) och att Crille inte blir allt för långlevad i Umeå. För han har ju fått jobb här uppe. Såklart. Men samma jobb finns i Gävle så jag hoppas att vi itne behöver vara särbos i mer än max 1 månad. Känner liksom inte att det kommer bli skitkul.

 

Men så är det alltså. Nu ska jag bara hitta ett lag i Gävle som vill ta emot mig, på samma sätt som UIK och MSK har gjort i år. För satan vad roligt det har varit, och satan så tråkigt det är att jag ska lämna dom....

Tillbaka i Umeå efter fyra veckors semester!

 

Började med en snabb mellanlandning i Stråtjära för att sen åka till Frida i Stockholm. Sveriges varmaste dagar spenderades i huvudstaden och jag kom tillbaka till Hälsingland rödare än en kokt insjökräfta... Sen vare en fullbokad vecka med turnéer för att hinna träffa alla på kvällstid. Sen vankades en veckas Gothia cup med två UIK-lag, g17 och g18. Gick inte som förväntat för g17 då det blev b-slutspel och ut i kvarten, men för g18 slutade det i SEMIFINALEN! En stor besvikelse just då, att inte nåt hela vägen fram, men såhär i efterhand är jag helt galet stolt och nöjd med allas prestationer!

 

Semestern fortsatte med en vecka i Danmark och Karup, där vi hann med både Randers regnskogar och Djurs sommarland. Och sen dagen efter hemkomst till Göteborg kom mamma, pappa, Niklas, Marie och Liam ner och hälsade på över helgen! Bara massa umgänge och mys, som det ska vara på en semester! Såklart blev det kräftskiva också, ett måste! I måndags gick planet upp till Umeå och här sitter jag nu.

 

Med blandade känslor. Tillbaka i staden som har gett och ger så mycket kunskaper och erfarenheter varje dag. Men också tillbaka till staden där jag inte har något jobb. Och det jag önskar mig mest i världen just nu är ett jobb! Söker så många jag kan hitta, söker till och med jobb som inte finns. Så någongång borde det väl ge resultat...

 

Nu ska jag faktiskt sätta mig och gå igenom nya uppvärmningsövningar, eller som SvFF kallar det; förberedelseträning! 

 

Gaaaaaaah, jag är helt slutkörd! Snacka om att kroppen och alla mentala funktioner i hela kroppen ställer in sig på hur vardagen fungerar. Jag har chockat kroppen dom senaste fyra dagarna. Och den skriker i protest nu!

 

Jag har alltså dom senaste dagarna varit fystränare på Umeå IK's talangskola för tjejer födda 2000-2005. Eller ja, i söndags var jag bara där för att bli presenterad på invingningen men blev bortglömd, så då hade jag stigit upp halv sju i "onödan"... Men annars så har jag alltså tränat som har små barnen i allt från hederlig konditionsträning och styrketräning till lite rörlighet och snabbhet. Och jag är väl mest slut i huvudet av att upprepa samma saker fleeeera gånger per dag, men så får det väl vara då!

 

Annars så har vi haft grymt väder i Umeå enda sen midsommarafton fram till idag. Sol och varmt och jag har bränt min lilla nos... På midsommar var jag och Crille först på gammalt hederligt firande med dans runt stång på dagen för att sen ganska spontant dra iväg på fest på kvällen. Bra dag i alla fall!

 

Förra helgen var vi ju i Göteborg också. "Största" anledningen till att vi åkte dit var för att vi bokat en vin- och lakritsprovning som crillson fick i 25-årspresent, men så passade vi på att hänga med härligt folk, njuta av vädret och såklart gå på liseberg också. Efter sånna helgen känns det verkligen galet att bo såhär långt upp i landet. Märktes väl allra mest när vi inte hade någon möjlighet att ta oss till släkt och/eller vänner på midsommarafton på grund av "jobb" kvällen innan och på söndagen (känns konsigt att kalla fysträning för jobb hehe). Men så är det just nu!

 

Annars så har jag en enorm Liam-abstinens och vill bara åka till Gävle och klämma på hans tjocka kinder! 

 

Sådärja. Nu har jag varit faster i över en månad och det finns lite saker at berätta om igen.

 

Senaste månaden har endast bestått av uppsatsskrivande och vara tränare/träna. Numera går jag runt med en överansträngd baksida så så jättemycket träning mer än rehab blir det inte....

 

Däremot har jag nu presenterat mitt examensarbete och reviderat det en sista gång. Vilket innebär att jag är klaaaaaaaaaaar i skolan! Aldrig mer plugg säger jag nu!!

 

Dessutom har jag haft världens bästa helg nu helgen som var. Tog tåget till Gävle i fredags och hängde med lillknölen Liam heeeeeela dagen ♥. Sen i lördags var det dop för finaste sötaste Saga, och det var verkligen ett perfekt dop! På kvällen hängde jag med bästis och samlade på mig ännu mer energi. Och i söndags var mami och papi hemma när jag vaknade så då blev det lite morsdagsmys och fika hos farmor och farfar och sen igår morse åkte jag till Umeå igen.

 

Sen jag flyttade hit för 4 år sen har jag aldrig haft samma känsla i kroppen på väg hit ifrån att ha lämnat antingen Hälsingland eller västkusten. Hade jag inte haft ett inspirerande "jobb" hos UIK (och Mariehem) så hade detta varit sista veckan i Umeå. Föralltid antar jag. Men nu valde vi att satsa på domhär fystränaruppdragen och därmed ska vi stanna. I en lägenhet som vi inte vet hur länge vi får bo kvar i. Utan jobb som gör att vi faktiskt kan få mat i magarna. I en stad som ligger flera timmar bort från dom som faktiskt är viktigast här i livet. Snacka om att livet är osäkert denhär sommaren. Men allting brukar ju lösa sig tillslut, och vi kommer inte behöva svälta eftersom vi har undansparade pengar. Men ändå. Det känns som att jag går linbana över ett stup och det börjar blåsa upp till storm. Antingen hinner jag över och i säkerhet innan stormen tilltar alltför mycket eller så kommer jag helt enkelt falla.

 

Den som lever får se!

Ni kan härmed kalla mig för faster Malin!

 

I lördags kom lille Liam till världen, och som jag ska skämma bort honom! Världens sötaste och minsta bäbis och någonsin sett ♥

 

Annat roligt är att jag och Crillson igår varit tillsammans i 3,5 år. Vilket är helt galet. Känns mer som kanske 1 år, och samtidigt som att vi alltid varit tillsammans. Konstigt detdär. Men fint äre iallafall!

 

 

Hej hopp i lingonskogen!

 

Tänk att det ska vara så svårt att göra mer än ett blogginlägg i månaden.

 

Jaja, sen sist har jag väl blivit lite mindre dramatisk och insett att var sak har sin tid och man kan inte få allt på samma gång osv osv. Inom en snar framtid kommer mitt och Crillsons liv också vara sådär säkert med jobb och fast boende, i know. 

 

I övrigt sitter jag här hemma som en strandad men dock stressad val då jag inte kan göra ett jota på mitt examensarbete pga en statistik som ingen vet hur jag ska gå till väga med, och jag är borta på annat roligt på fredag då jag ska lämna in både statistik och färdigskriven resultatdel. För att förtydliga; man kan alltså inte skriva resultatdelen utan att ha analyserat statistiken och man kan inte analysera statistiken utan att göra något med den, och min handledare vet inte vad eller hur jag ska göra med den. Såatte....

 

Angående vad för roligt jag ska göra på fredag så är det så att jag sätter mig på ett nattåg på torsdag kväll tillsammans med UIK's f19 och styr kosan mot Eskilstuna. Match där på fredag kväll, och på lördag styr vi vidare kosan mot Borlänge, och så är det match där på söndag, och sen åker vi tillbaka till Umeå. Riktigt skoj!

 

Annat roligt som hänt är ju såklart påskledigheten då vi var i Göteborg. Letade ägg från kl 06.00 till ca 10.30, provade golfa för första gången i mitt liv, umgicks med massa bra folk, njöt av vädret osv osv. En mer än OK påskhelg alltså!

 

Men nu ska jag fortsätta hinka kaffe i väntan på mail angående statistiken.

Hejpa!

Hoppla.

 

Visst är det fint hur man tränger undan känslor så länge att dom tillslut rinner över och man blir helt matt?

 

Jag hade världens finaste helg förra helgen. När Uppsalaresan inte blev av så har denhär helgen varit den jag sett fram emot mest. Jag och Crille satte oss på tåget i fredags och åkte till Gävle. En kväll och natt hos Niklas och Marie och sen åkte vi till mormor och morfar i lördags. På kvällen var det the Night Show och sen i söndags var vi en sväng till farmor och farfar innan vi satte oss på tåget igen. 

 

Det var så mysigt och trevligt och roligt och härligt och jag vet inte vad. Men sen igår hade jag någon liten breakdown. Eller nä, inte breakdown, mer en shutdown. Efter att ha suttit hela dagen med statistik som inte blev som det borde och sen åka på fysträning, och där dels vara glad och positiv och stöttande men sen också tjötta gärnet tills alla krafter tog slut, tog faktiskt alla mina krafter slut, fysiska som psykiska. Satt på golvet i duschen i typ en halvtimme efter middagen och bara var. Jag som typ hatar att duscha för att det är så tråkigt och jag som brukar vara en analyserande människa och tänka på alla livets problem på samma gång, tänkte faktiskt inte på någonting alls när jag satt där. Utan jag bara var. Och det var skönt. 

 

Men sen blev jag alldeles moschig i huvudet av att ha suttit i varma vattenångor alldeles för länge. 

 

Men det finns som en överhängande tyngd i livet när man är som mig och vill veta hur resten av året kommer att se ut. Utan jobb och bostad till sommaren blir jag knäpp i skallen. Men när jag är på träning, både som spelare och tränare så glömmer jag allt detdär jobbiga. Men efter en helg där jag fick uppleva alla andras trygghet fick väl min bägare av osäkerhet att rinna över.

 

Jag måste helt enkel lära mig att carpa. Önskar ibland att jag bara kunde åka iväg till Centralamerika och bara carpa hela dagarna.....

Jag skulle i detta nu suttit på ett plan halvvägs påväg till arlanda. 

Jag skulle haft med mig Crillson och slutdestination skulle ha varit uppsala och ellen och stefan.

Jag skulle haft två av dom viktigaste personerna i livet under samma tak i 3 hela dagar.

Jag skulle haft en perfekt helg som gett en massa energi inför kommande uppsatsskrivande som kommer kräva en del energi.

 

Men eftersom Crilsson är gammal nuförtiden kunde vi inte flyga med SAS som vi brukar, utan valde Norwegian. Tillåt mig att ångra mitt beslut stort!

 

Vi är alltså inte påväg. Vi är kvar i Umeå. Helgen kommer inte att bli perfekt och energigivande, snarare energikrävande. Det kommer att vara ännu en likadan helg som vanligt. Bittrare människa än mig hittar man nog inte hos någon annan än en person som råkade skrapa kontrollrutan på en trisslott med miljonvinst. Typ.

 

 

Tjolahopp!

 

Jobbet blev inte mitt. Dom två tjänsterna som var lediga gick till mer meriterade personer. Det kan jag absolut förstå, men någon gång måste man ju bli anställd helt utan meriter, annars kommer jag ju aldrig få ett jobb?

 

Besvikelsen är dock inte så stor som jag trodde att den skulle bli. Anledningen till det är att jag framöver kommer bli involverad i Umeå IK's fysträning. Där kommer jag att jobba mer mot prehab-hållet och det känns jätteintressant och kul såklart. För let's face it, det är ju mot prestation jag vill jobba, inte hälsa. Eller jag vill kanske både och, men mest prestation. Var det möjligt så skulle jag ju vilja ha ett heltidsjobb inom fotboll och fysträning. En dag...

 

Annars så är jag inne i en sån där period då jag letar efter saker att se fram emot. Lite guldkorn i vardagen. Veckorna rullar ju som på i samma tempo med samma aktiviteter vecka ut och vecka in, och därför vore det trevligt med ett litet break ibland. Överst på listan just nu står bästishäng i Uppsala! 

 

Eller okej, jag tar tillbaka att det är samma aktiviteter varje vecka, för det stämmer inte riktigt. I söndags till exempel, då var jag på tränarutbildning. Dag 1 av 2 på C-diplomkursen. Inriktat på 6-9åringar vilket kanske inte är min tekopp, men nyttigt ändå såklart. Och i tisdags hade vi lagmöte där jag föreläste lite kort om akut skadeomhändertagande och kost för fotbollsspelare. Det är verkligen något som jag tycker är hur roligt som helst, att föreläsa...

 

Samtidigt som jag känner att vardagen går i en gråskala där allting alltid är sig likt, kan jag inte låta bli att le när jag tänker på hur livet är. Är inte det lustigt? Man är aldrig nöjd, men när man verkligen tänker på hur livet ser ut så inser man att det är ganska så mer än OK ändå. Jag har min fystränarroll i MSK, som dessutom ökats på till en lagledarroll. Jag har min praktik där jag kan byta en massa erfarenheter med andra kunniga personer. Jag kommer snart att få utveckla min fystränarroll ännu mer, och då inom UIK. Jag avslutar min studie för examensarbetet nästa vecka och kommer bara närmare och närmare en magisterexamen. Och framför allt, jag har min Crillson som stöd genom alltihopa. Hur underbart är inte det?!?

 

Tror att jag gick från 10% vuxen till 100% från och med min 22årsdag.

 

Förra veckan var jag på anställningsintervju, och den här veckan var vi såååå nära på att få en lägenhet. Vi har ju som bestämt oss för att vi blir kvar i Umeå efter examen i juni. Iallafall fotbollssäsongen/året ut. Men då krävs ett jobb, och en ny lägenhet eftersom vi bor i en studentlägenhet. 

 

Jobbet har jag inte hört något mer från. Dom skulle återkomma "så fort som möjligt". Håller såklart alla tummar och tår jag har, men man vet aldrig. Lägenheten är en annan historia. Krångel hit och dit och att Bostaden Umeå har fått för sig att varken vatten (inte ens kallvatten), el eller tvättstuga ska ingå i hyran gör det väldigt ovänligt för några som inte har en aning om hur inkomsten kommer se ut. 

 

Så tillbaka på ruta 1. Eller ja, inte helt. Har ju fortfarande chans på jobbet. Och det kommer fler jobb antar jag. Men helst av allt skulle jag vilja lägga allt mitt fokus på kommande tränarutbildningar, praktiken och examensarbetet, och inte lägenheter och jobb. Men jaja, sånt löser sig väl så småningom!

Tillbaka i Umeå och som livet kan svänga!

 

En av mina bästa vänner har blivit mamma. Sådär väldigt oväntat. Det är så roligt och ska bli så mysigt att få gosa med lilltjejen framöver!

 

Annars är livet tillbaka till det normala här uppe i norr. Känner mig oerhört förväntansfull på vad denna vår har att komma med!

 

Lördag den tredje januari tjugohundrafemton. Det är väl på sin plats att göra en resumé av det gångna året!

 

Vid en första tanke så känns det som ett helt vanligt år. Och egentligen så är det ju det. Inga större förändringar har skett. Jag är tillsammans med mitt livs kärlek, vi bor ihop i samma gamla lägenhet, jag pluggar, jag har alla familjemedlemmar kvar osv osv. Men visst har det hänt saker ändå.

 

Jag startade ju upp året med att åka till London med två svägerskor. Dit ska jag absolut igen!

Just perioden januari februari var ganska jobbig mentalt, då det började gå upp för mig att det snart var dags för den där examen som jag längtat efter så länge. Det skulle innebära att man måste ta ett val, jobba eller plugga vidare...

I slutet på februari var det dags för den årliga skidresan med studentföreningen, och vi fick en lyxstuga och hade en allmänt härlig helg.

Strax efter fyllde Crillson 25 och blev överraskad med fest hemma i Göteborg, där surprise surprise jag hoppade upp ur en liten låda också. Aldrig varit så nervös för att försäga mig i hela mitt liv.

Strax efter det fick han sin födelsedagspresent av mig också, som var övernattning på Scandic Plaza och middag osv.

I mars föreläste jag och Edit för en klass idrottsvetare om ätstörningar. Visste redan innan att det var något jag ville göra flera gånger.

Och sen tog jag det där beslutet om att läsa en magisterexamen efter kandidaten. Var egenlitgen inget svårt val.

Vi var på teambuildinghelg till Skellefteå med laget också, och besökte BodaBorg och bodde på hotell, en mycket rolig helg som dock kantades av en historiskt tråkig fotbollshändelse i Helsingborg....

Sista helgen i mars fick jag göra min första träningsmatch med div1-laget.

Påsken firades hemma i Stråtjära tillsammans med fina familjen.

Uppsatsskrivandet rullade på och det gick förvånansvärt bra för dreamteamet Cralin.

I maj drog serien igång, och jag varvade spel i div3 med lite spel och bänknötning i div1.

I mitten på maj var det gala för oss avgångsstudenter på IVP. En ganska nostalgisk kväll där man började inse hur roligt man faktiskt haft i tre år. 

Under Brännbollsyranhelgen åkte jag en sväng till Kiruna på match. Hade ingen aning om att det fanns så mycket Sverige norr om Umeå....

Sen blev det juni, vi hade slutseminarium för uppsatsen, fick gofika och sen var det examenceremoni. Idag känns det som en evighet sen men det är ju bara ett halvår sen....

Kring midsommar åkte jag hem till mami och papi för att jobba på kära Tönnebro i några veckor. Passade på att hänga med bästis så mycket jag kunde.

I slutet på juli åkte jag och Crillson till Parga i Grekland och mötte upp Angelica, Mikael och Basti. Älskar semester.

I augusti var det dags att åka uppåt igen, då höstsäsongen dragit igång igen, men vi åkte ändå söderut en snabbis innan skolan började för att gå på Liseberg bland annat.

Och i september gjorde jag min första 90minutersmatch i div1 där jag dessutom nätade. Var en (extra) lycklig Malin då.

Oktober börjades med en härlig lagfest för att se leda till älgjakt där jag hade kunnat skjutit en älg (kanske, typ).

I november var det dags för VFU på Dragonskolan och sen såklart Kinaresan. Åh Kina. Vilket land. Som jag nog aldrig kommer besöka igen hehe.

Jag höll några föreläsningar om kost för eleverna på skolan och jag och Edit höll en andra föreläsning om ätstörningar, denna gång för blivande idrottslärare.

I november drog även försäsong 2015 igång och jag är kontrakterad fystränare för MSK.

December var en vanlig decembermånad. Praktik, lite umgänge, massa träning och sen jullov.

Julen spenderades på västkusten och sen mellandagarna i Hälsingland med kärt återseende av släkt och vänner. 

Sen firade jag nyår med mami och papi (och Lirka och Clara såklart) i stugan. En lugn och trevlig kväll. 

 

Så som sagt, en del har hänt. Störst är väl ändå det där med fystränarbiten. Möjligen utvecklas det inom en snar framtid. 

 

Vad har jag för förväntningar på 2015 då?

En magisterexamen i Idrottsmedicin.

Jobb.

Ny lägenhet 

och att skämma bort mitt brorsbarn så mycket att hen tröttnar på mig!

 

Peace!

 

 

Nuså, nu faller snön utanför, julmusiken går varm och det enda som saknas är en kopp glögg och en lussekatt. Två veckors ledighet står framför oss och det kunde inte komma mer lägligt. Även om jag älskar min praktik och hur livet ser ut i övrigt, så ska det bli så otroligt skönt att få komma hem och träffa släkt och familj. Jag ska ju fira denna jul i Göteborg hos familj nr2, men på juldagen åker vi hem till mami och papi ♥ Vi åker inte hem förrän på söndag, då jag har två futsalmatcher på söndag förmiddag först, men det är ändå jullov!

 

Nästa jul blir förresten mycket speciellt. Nästa jul kommer det finnas en mini hos familjen Söderqvist. Min mamma och pappa ska bli farmor och farfar, och jag ska bli faster. När jag växte upp så fanns det en person som var viktigare än alla andra. Han som jag gick till om jag hade skolproblem, killproblem, träningsproblem eller om det var familjeproblem, eller om jag bara var uttråkad och ville leka eller umgås. En person som blev mycket mer än bara en storebror, och nu ska han bli pappa och uppfostra ett barn som kommer bli en minst lika bra storebror som han själv var. Det är så mäktigt!

herre hjärtanes det är bara en månad kvar till julafton! 

 

where the fuck did 2014 go? det har gått heeeeelt galet fort. 

 

nåväl. nu har jag avverkat ett besök till den kinesiska hufvudstaden också. 4 intensiva dagar, som innehöll shopping, kinesiska muren, ming-gravarna, shopping, sommarpalatset, shopping, himmelska fridens torg, förbjudna staden och shopping. kom hem med typ tusen tagna foton, hundra nya minnen och 7 par skor. hehe. 

 

det var superhäftigt och en resa som jag kommer att berätta om för mina barnbarn i framtiden!

 

nu har vi precis inlett praktikvecka 4 av 20 och det gjorde jag med att hålla i en föreläsning om kostintag för fotbollsspelare för ettorna och tvåorna. gick braooo. var kul som vanligt. 

 

annars så har försäsong 2015 börjat och jag är spelande fystränare. kulT det också! känns gött i lillhjärtat. 

 

har även tagit ett stort beslut som innebär typ miljoner vuxenpoäng också; jag ska inte fira årets julafton med mi familia utan med svärisarna på västkusten. ska bli supermys. men åker upp till hälsingeskogarna på juldagen, måste ju förbereda min 22a födelsedag hihi!

 

peace

I helgen var jag med om det läskigaste någonsin. Sånt som man aldrig tror händer en själv, utan det är sånt man ser på tv, hör på radio eller får berättat för en från någon bekant. Jag trodde aldrig att just en sån sak skulle hända oss.

 

I lördags var det fest för vår studentförening, så vi tre på eftermiddagen gör jag och crille oss redo för att fara iväg på olika förfester. Vid fyra ringer Crille mig och frågar om jag gjorde någon mat innan jag gick hemifrån (han gick kanske en kvart före mig). Nej jag gjorde ingen mat innan, vi skulle ju äta hos Ida. Då berättar han att dom ringt ifrån vår hyresförening och berättat att brandlarmet gått i vår lägenhet, så en granne hade ringt till dom. Dom två främsta plattorna på vår spis hade stått på i full fräs, så brandlarmet hade gått och dom hade gått in och vädrat vår lägenhet. 

 

Problemet är bara att jag och Crille inte använde våran spis överhuvudtaget i lördags. Vi gjorde mat i fredags eftermiddag/kväll, och sen åt vi inget som kräver tillagning på spis. Vi måste alltså ha kommit åt dom när vi gick hemifrån (alternativt att vi har spöken i lägenheten). Eller rättare sagt: jag måste ha kommit åt dom, eftersom jag gick efter Crille. Tror att jag hade märkt om dom varit på annars. 

 

Aja. Tänkte inte så mycket på det under kvällen, utan hade fokus på att ha en rolig kväll.

 

När vi kommer hem sen mitt i natten/tidigt på morgonen igår så ligger vårat fläktfilter ute på landgången utanför dörren, mitt i lägenheten står en enorm fläkt av någon slag, och allting som stått på fönsterbrädan är nerrivet. På fläkten står det en lapp om att den ska vara igång, och att vi ska ringa en person. Så Crille ringde dit igår eftermiddag.

 

Larmet hade stått och gått i 10 minuter när vår hyresförening hade kommit hit. Hela lägenheten hade varit rökfylld, för det stod en stekpanna halvt på en av plattorna (den stekpannan är inte fin nu) och det var ingen fläkt vi hade i lägenheten, utan en luftrensare. Vi fick order om att byta sängkläder, tvätta alla skåpsluckor/fria ytor och tvätta alla kläder. Fick världens rökhosta när vi rev ut sängkläderna och idag vaknade vi båda med ont i halsen. Och det är inte förkyld-ont. 

 

Har gråtit en del kan jag säga. Mest av skräck och chock, att någonting sånt här kan hända så himla lätt(?), men också av skuld. Tänk hur illa det hade kunnat gå. Vi hade kunnat blivit av med alla våra saker, och alla andra i huset också. Det bor ändå säkert 30-40 pers i den här byggnaden. Att glömma att släcka ett ljus eller lämna spisplattor på (allra helst två stycken, på högsta värmen), är så himla oansvarsfullt så jag vet inte vad. Man gör inte det bara. Men på något vis stod två av våra plattor igång, när vi inte var hemma. 

 

Allt gick ju bra ändå, vi blev nyss av med luftrensaren och allt ser som vanligt ut igen. Men gissa hur många gånger jag kommer kontrollera om spisen är på eller av innan jag går hemifrån nästa gång.

Back in Umeå!

 

Vilken helg! I fredags på älgjakten såg jag och Crille 4(!!) älgar, varav två var så att jag hade dom i siktet, men omständigheter gjorde så jag inte kunde skjuta. Sånt som händer! Sen var det två tråkiga dagar. Eller vi såg ju en älg påväg ifrån passet i lördags också men vad hjälper det... Dock ingen skjuten älg denna helg för vårt jaktlag. Bättre lycka nästa gång, även fast jag inte kan vara med.

 

Sen har ju hela familjen varit samlad för första gången på några månader, alla 6, så det var supermysigt! En riktigt skön och välbehövlig helg hemma med familjen.

 

Nu finns det ju en risk att vi inte kommer ses igen förrän kring jul/min födelsedag, vilket känns riktigt trist. Mamma får jag dock träffa under första advent-helgen då vi ska gå på julkonsert och bo på hotell och mysa oss. Länge sen vi hade en sån mamma-dotter-helg. Det är ju lite svårt att bjuda hit henne liksom. Får ju knappt plats med en extra madrass i denhär lägenheten. Längtar efter nåt nytt och större!! Men dit är det ju ca 8-9 månader... Den som väntar på något gott!

 

Bye

Om tre dagar åker jag och Crilson till Stråtjära för att jaga älg.

 

Eller jag ska jaga och han ska sitta och vara extremt uttråkad ute i skogen. För hans skull hoppas jag extra mycket på händelserika dagar och iallafall någon skjuten älg. Allra bäst vore det ju om jag fick skjuta, men det är inget måste *ber-till-Gud*.

 

För övrigt så pågår kursen Individanpassad Styrketräning för fullt och om någon vecka är jag utbildad personlig instruktör. Eller personlig tränare, samma sak. Sen börjar VFU'n. Sen ÅKER JAG TILL KINA (helt galet jag vet, och ja, jag är redan nu helt galet nervös) och sen är det jul. Längtar tills julkalendern börjar, det är så mysigt...

 

Annars så flyter livet på sådär alldeles lagom, man är nöjd med tillvaron men kanske en aning uttråkad. Det är konstigt att plugga på distans fast ändå på plats för det finns så mycket dötid. Tid till funderingar och analyser och eftertanke. Men kanske kommer det något bra ur det tillslut också. Jag har ju dock en förmåga att överanalysera allting...

 

Men det ska jag inte göra just nu. Jag läser en bok av Pia Sundhage och bara fylls av enorm motivation att uppfylla mina drömmar! 

 

Så DET ska jag göra nu! 

Bye!