malin

Med lite distans till allt kommer här en förklaring på det väldigt negativa inlägget nedan:

 

Jag skulle i oktober ha flyttat till den svenska huvudstaden för att JOBBA som fystränare för ett företag som säljer och utför fystester och fysträning på ungdomslag i Stockholmsområdet. Jag skulle komma närmare hemåt, närmare Ellen, närmare Frida, men framförallt, väldigt långt bort från Crille. Men jobbet kändes väldigt mycket jag och jag ville verkligen ha det! 

 

Jag har haft oerhörda problem med att hitta boende. Såklart. Det är Stockholm vi pratar om. Och jag kan erkänna att ju närmare allt har kommit, utan bostad och med en massa frågetecken, har jag börjat tvivla mer och mer. Att stanna i Umeå hos Crille kändes mycket säkrare. MEN! så fick jag reda på att jag kunde hyra min pappas fasters lägenhet under tiden hon skulle jobba i Bryssel. En trea, i Vasastan, för en mycket bättre månadsavgift än jag hade kunnat drömma om! Såklart blev jag oerhört taggad på jobb och flytt igen när allt hade löst sig och frågetecknen var utsuddade. Den gnagde fortfarande i mig att behöva "lämna" Crille men jag visste att vi skulle klara det utan problem!

 

I samma veva fick jag dock reda på att hela fystränarprojektet ligger på is på grund av bristande efterfrågan på externa fystränare. När själva verksamheten skulle komma igång och växa igen var oklart. Istället blev jag erbjuden ett tränarjobb för flicksektionen i IFK Stocksund. Hela det projektet med en framtidsplanering osv verkade himla spännande och roligt, så jag tackade ja, och skulle bara invänta om föreningen ville ha mig eller inte. Jag började efter ett tag inse att jag inte kan livnära mig på att vara tränare för flicklag utan behöver ett till jobb. PT var min första tanke och jag kollade runt på vilka PT-jobb som fanns i Stockholmsområdet.

 

Som PT jobbar man lite som sin egen chef. Man måste själv se till så att man får bokningar och därmed inkomst och när får man flest bokningar? Jo självklart då kunderna själva inte jobbar. Att kunna befinna mig i Danderyd 3 kvällar i veckan plus matcher både lördag och söndag började kännas som en omöjlighet tillsammans med ett PT-jobb. Dom flesta tränar ju på gym på kvällar och helger. 

 

Mitt i allt detta blev det klart att jag och 2 eller 3 personer till kommer bilda en fysgrupp i Mariehems SK i vinter för att ta hand om försäsongsträningen. Jag bidrog ju med lite kunskap förra året, men tanken är att det ska bli mycket mer i år. 

 

Så feg och beroende av en säker plattform som jag är, bestämde jag mig för att stanna kvar i Umeå, jobba ideellt som fystränare, ha (väldigt) nära till Crille och alla kompisar i Umeå, och tacka nej till jobbet i Stockholm. Jag känner mig lite som en besvikelse, och framförallt är jag besviken. Att få ett jobb direkt efter examen är inte lätt och det är få förunnat. Jag var så oerhört stolt över mig själv som hade fixat det såklart. Men att få ta hand om fysträningen i MSK ska också bli superkul, och jag är supertaggad! Har en massa planer och tankar och idéer i huvudet men dom håller jag på tills försäsongen är här och vi ska lägga planeringen.

 

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Och som pappa kommenterade:

 

Ni vet den där känslan när allt bara löser sig och enorma mängder sten lyfts från ens axlar i samma veva som stora mängder nya stenar läggs på? Och sen den där känslan när allt bara skiter sig och man inte har en endaste liten aning om hur allting kommer bli ändå?

 

Mmm, just det. Den känslan ja.

Jag är tillbaka i Umeå!

 

5 veckor hemma fick jag, varav en av dom spenderades i Grekland och Parga. En supervecka, och en supersommar! Som inte ens är öven än! 

 

Började vistelsen i Umeå med två fotbollsmatcher, en med div 1 som slutade med förlust och en med div 3 som slutade oavgjort. Nu har jag dock typ 5 skavsår på mina fötter som kommer göra ont som satan några träningar framöver.... Men det kan det vara värt!

 

Kan dock inte låta bli att längta härifrån. Finns så många saker som jag skulle vilja göra som jag inte har/haft tid med. Skulle vilja åka ut till Bränningsstugan och fiska och grilla marshmallows, hälsa på Niklas och Marie i Gävle över en helg och bara hänga, åka till Göteborg och äta kräftor och räkor, hälsa på Frida i Stockholm, umgås med Ellen. 

 

Men det får helt enkelt bli vid ett senare tillfälle. Tanken är ju att jag ska flytta till Stockholm om två månader och jobba också. Om jag får någonstans att bo. Börjar såklart få lite ångest, Crillefille blir ju kvar i Umeå och jag ska bo ensam i stora Stockholm. Samtidigt är det skönt att komma bort. Umeå är inte riktigt som hemma, lika som med Sundsvall förut. Det är inte det att jag inte trivs, för det gör jag, jag känner mig hemma här. Men jag flyttade hit med inställningen att det bara skulle vara "hemma" i 3-4 år, och sen skulle livet fortsätta på riktigt någon annanstans. För tiden står som stilla här på campus. Man har sitt liv här och inget annat existerar. Jag vill kunna blanda mitt liv här med mitt liv i Stråtjära osv, bjuda hit mamma och pappa med hundar, ta hit Ellen på en bästishelg osv osv. Men det kan jag inte nu. Inte i en 25kvm-lägenhet som knappt jag och Crille får plats i.

 

Jag längtar vidare! Och allra bäst hade det varit om det inte var så att jag skulle fortsätta på egen hand för några månader. Men jobbet är ett drömjobb och verkligen världens bästa början på vägen mot mina allra högsta drömmar!