malin

 

idag har jag och min kärlek varit tillsammans i 19 månader. är inte ett dugg mindre kär nu än för 18 månader sen. eller 19 för den delen. ville bara säga det ♥

okej, nu blir det serious business. jag måste bli bättre på att bara göra och sluta tänka "tänk om".

 

det predikade min älskade crille om för mig idag. jag är en människa som gärna tänker några gånger extra och är egentligen bara spontan när det är något som jag är extremt passionerad kring eller när jag fått i mig några glas vin. han frågade idag varför jag inte hört av mig till något fotbollslag och jag svarade: tänk om jag är för dålig. jag åt kladdkaka tidigare idag och tänkte: tänk om jag blir tjock nu (jaa, trots mitt inlägg förut så har jag sånna tankar ibland också). någon frågar en lördag klockan tio om vi inte ska dra ut ändå, jag tänker: tänk om vi ändå inte kommer in på krogen. jag fick vattkoppor förra året och tänkte: tänk om det är hudcancer. körtlarna svällde upp och jag tänkte: tänk om det är körtelcancer. och så fortsätter det. och det har alltid varit så. dom sista exemplen var kanske mer att jag i sånna situationer blir hypokondriker. vem förväntar sig vattkoppor vid 19 års ålder liksom?

 

men jag är en orolig person. eller jag oroar mig lätt. och jag påverkas extremt mycket av personer omkring mig. kanske är därför som 90% av mina närmaste är personer som aldrig oroar sig och är extremt ärliga när jag börjar noja över saker. hade jag inte haft crille så vet jag inte vad jag hade gjort. han är klichéigt nog en klippa i stormen som aldrig viker ned sig.

 

jag hade ju som nyårslöfte att börja spela fotboll igen i år, men nu (nästan 6 månader senare haha) ändrar jag det till att jag ska börja göra istället för att tänka "tänk om". det är ju faktiskt ett mycket bättre löfte.

 

så jag ska alltså börja leva lite mer så i fortsättningen. återkommer väl om hur det går....

 

puss!

 

måndag måndag måndag.

 

vilken gryyym helg jag haft. i umeå är det nu sommar kan jag meddela. eller sen vår. försommar kanske det heter!

 

så vi tar dethär från början. i fredags var det sol och värme. alltså riktig värme för första gången på året skulle jag säga. så efter skolan satt jag ute i solen och läste, för att sen dra till campusplanen och slå lite brännboll osv. sen drog jag, emma, malcolm och crille och köpte kött att grilla och satt utomhus och hade det trevligt. i lördags vankades sista delmomentet i IVP-seriespelen och det var brännboll. vädret var ännu bättre än fredagen erbjöd så alla var glada och varma. sen var det bara att fixa sig inför galan! jag och emma drog till maja och drack bubbel och sen vidare till rex. alla var så fina och det var helt sjukt trevligt! och jag blev utsedd till årets tvåa! tillsammans med en annan tjej. vi fick lika många röster och delade såklart på priset. enormt stort! dansade natten lång och var på efterfest och allt sånt som hör till. igår var det ännu en dag med sol och värme så vi drog ett gäng till en gräsplätt på campus och bara hade det trevligt på eftermiddagen. idag har det varit samma väder igen (!) men med våren kommer pollen så idag har jag hållit mig inomhus efter skolan.

 

slänger upp lite bilder från galan, som sagt, sjukt bra helg!

 

en sak som jag tänkt på ganska mycket det senaste året är ideal. dethär kommer låta fjantigt, men sen jag blev tillsammans med crille har jag verkligen blivit tryggare i mig själv. jag vet att jag är likeble, som jag är och som jag ser ut. men sen betyder ju inte det att man måste bli en soffpotatis som inte tränar och inte sminkar sig och går runt i mjukisar hela tiden, för då kommer man ju inte vara samma person som ens partner började tycka om.

 

men det var inte det jag skulle skriva om. utan jag har tänkt en del på gränser. vart går gränsen mellan att vilja inspirera och att söka bekräftelse? vart går gränsen mellan att skryta och att motivera? det pågår ju någon träningsboom i sverige och alla löper hur mycket som helst och en maaaaaassa tjejer har fått upp ögonen för att gymma och hela den fitnessgrejen. äta helt konstiga grejer bara för att det ska vara nyttigt. och sen har vi ju bombningen av lättklädda spännisbilder på tjejer överallt på instagram. och det är där mina frågor kommer in. om man lägger upp en bild och skriver: här är mina muskler (typ, eller en formbild som är så populärt nu, före och efter) så känns det lite mer okej i mitt hjärta än att lägga upp en sån bild och maskera anledningen med något annat. men frågan kvarstår: lägger du upp den för att visa att du är snygg och duktig eller för att visa att alla verkligen kan bli fit (om man nu vill och om det nu är så himla nödvändigt). måste man äta nyttigt jämt, att till och med godiset och kakorna ska heta nånting med protein och innehålla grönsaker också? detta är något som provocerar mig helt sjukt mycket. men samhället har ju blivit lite snedvridet, helt plötsligt är lättklädda bilder accepterat och något som i stort sätt alla gör, bara man har muskler så är det okej.  en bild på en tjej i bh och trosor får hatkommentarer medan en bild på en tjej i minimala träningsshorts och sportbh får hyllningar. frågan är ju också hur dessa "fita" tjejer mår egentligen. kan dom behärska sig och sätta en gräns eller fortsätter deffningen och träningen i alla oändlighet? för frågan är ju hur starka dom är. för att bli stark så måste man ha lite runt musklerna med. tjejerna på instagram har ju en kroppsfettprocent som är alldeles för låg.. och utan kroppsfett är det ganska lätt att visa sina fina muskler på en bild med någon fin effekt. men har dom här tjejerna regelbunden menstruation och mår deras kropp bra på insidan av att se ut som dom gör? jag är tveksam.

 

men jag ska ju inte sticka under stolen med anledning till att jag tränar. klart att jag också går till gymmet 3-4 gånger i veckan för att slippa skämmas när det är dags för strandhäng i sommar. men jag känner inte att jag vill visa alla på internet hur jag ser ut under mina kläder bara för att visa mig duktig. för hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag inte ifrån att jag tycker att det mest är skryt och att fiska bekräftelse när man lägger upp sånna bilder. tävlar man i bodybuildning så visst, då kan det kanske vara okej. eller om du vägt 100 pannor och gått ner til 60-70 och blivit hälsosam. men det andra tycker inte jag är hälsosamt.

 

"strong is the new skinny" kan ta sig någonstans. alla som säger så vill vara smala. inte 200kg-i-benböj-starka-med-lite-extra-hull-runt-magen-för-att-få-en-stabilare-kotpelare. sådetså!

långhelg. klingar fint i mina öron!

 

är det tillåtet att ta sommarlov fyra veckor i förväg?

 

all snö utom dom allra största snöhögarna är borta i umeå, gräset börjar bli grönt, jag börjar känna av pollen, det blåser inte alltid kalla vindar, idag gick jag i skinnjacka utan halsduk eller sjal för första gången... det är alltså vår. och varje gång detta infaller så går min hjärna automatiskt in i sommarlovs-mode. varför skulle jag bra gärna vilja veta. nu handlar det ju inte om tråkiga grejer i skolan längre, för jag tycker att detta är extremt intressant. men har man gått 7-8 månader i skolan helt utan paus, ja då kanske man blir trött i huvudet tillslut. det blir ju inte bättre av att jag har maaaaassor av saker att sa fram emot i sommar.

 

men om 9 dagar är det IVP-gala också. så jag har ju saker att se fram emot även innan sommarlovet. men innan jag går på sommarlov har jag ju en tenta som ska klaras också. den ena kursboken som vi har nu, och hela kursupplägget vi har, påminner så extremt mycket om när vi läste fysiologi förra vintern. sån tentaångest som jag hade inför den tentan har jag aldrig någonsin haft. laddade upp med att ha feber, alldeles för lite plugg, alldeles för mycket att lära sig, och alldeles för svårt. men jag klarade den. men den tentaångesten börjar infalla nu också. inte bra.....

 

men som sagt, långhelg nu!

Hej och hallå!

 

Här sitter jag i min ensamhet och kollar på Sveriges tredje match i hockey VM. Annars då? Vi har ju då idag börjat konditionskursen, sista kursen innan sommarlovet. Svår kurs... Men det ska nog gå vägen dethär också!

 

Varför sitter jag då alldeles allena kanske ni tänker? Jo för att Crillson är och tränar fotboll. Blir inte du sugen på att spela igen nu när han spelar tänker ni kanske då? Jo.... Men tydligen inte tillräckligt mycket. Att jag inte tar tag i det ordentligt ser jag som ett tecken på att jag inte vill det tillräckligt mycket. 

 

Happ, nu gjorde Vitryssland mål också. Bra där!

 

Men annars så måste jag bara berätta om en sak. Känslan som uppstår i lillkroppen min, när jag gjort mitt första riktiga träningsprogram till en riktig människa och första passet får mer än godkänt av personen i fråga, ja den känslan är ganska svår att beskriva. Det är ingen elitidrottare jag gjort det åt, och det återstår typ 15 till pass som också ska bli godkända, men att höra att det var perfekt och dödande (så som styrketräning ska vara, inget discogymande här inte), det gör mig faktiskt lycklig. Min dröm här i livet är ju att träna herrlandslaget i fotboll, och då måste man ju kunna göra träningsprogram. Även om detta bara är styrketräning, så har jag snart kunskaperna att göra ett med både styrketräning och konditionsträning, och till hösten när jag fortsätter min tränarutbildning så har jag kunskaper om fotbollstränandet också. Och om den drömmen inte går i uppfyllelse, eller tills den drömmen går i uppfyllelse, vill jag antingen jobba som fystränare för något fotbollslag eller för någon annan sorts idrott. Göra kostupplägg och träningsprogram. På sidan av det vill jag gärna föreläsa. Om just mat och tränande. Det är inte så enkelt som man tror, och jag har flera gånger varit i kontakt med problem rörande dom här två tillsammans. 

 

Men just nu ser jag bara fram emot att suga i mig information, vara fin och glad på IVP-galan om 12 dagar, yra med min bästis och alla fina här i Umeå, ha världens bästa sommarlov, och sen börja längta efter skolan igen i slutet av sommaren.

 

Så ser mina kort- och långtidsmål ut!

 

Puss ♥

idag är en braaa dag. jag har lämnat in hemtentan, jag har hämtat ut nästa kursbok som nästan verkar vara bättre än den senaste, jag har hämtat ut klänningen som ska pryda min kropp på IVP-galan om två veckor, jag har gjort klart angelicas träningsprogram... ja en hel del väldigt bra saker alltså!

 

jag har dock ingen röst. för att göra en lång historia kort: i söndags kväll satt jag ute i ynka fem minusgrader i typ 2½ timme och kollade på min sambos fotbollsmatch i alldeles för lite kläder. efter det blev jag lite tjock i halsen, men hade inte ont i den, hostade inte, ingen snuva, ingenting. men så under kvällen på valborg, som bestod av mycket skratt och prat, inomhus med kläder på, försvann rösten sakta men säkert. igår var den nästan helt borta och min hals värkte så jag ville gråta av smärtan. men lite bättre är det idag, så det är en annan bra grej med dagen!

 

helgen blir förhoppningsvis lugn och fridfull med lite sambomys kanske, så vi är uppladdade inför kursstart på måndag, då är det konditionsträning som gäller!

 

kan ju avsluta inlägget med att det blivit maj?!??!?! när hände det??? vart försvann tiden?? fem veckor till sommarlov, typ en månad, OCH OM FYRA VECKOR ÄR BÄSTIS HÄR OCH YRAR MED OSS! det är så underbart så jag vill gråta en skvätt.

 

men nu ska jag plocka undan alla plugg-grejer ur sängen och invänta min älskade som är och spelar match igen ♥