malin

En sak som jag tänkt på en del på slutet är detta fenomen som kallas fitness.

 

Jag förstår inte hur en sån radikal livsstil har kunnat blivit så populär. 

 

En sak som sticker mig extra mycket i ögonen är att en stor del av alla som går ner i vikt, bantar, tränar, osv osv, dom har som mål att tävla i bodyfitness, bikinifitness osv. Hashtagen JagTogBeslutet, deras instagramsida och facebooksida, är full av bilder på folk som tog beslutet att gå ner i vikt, och nu-bilderna är på en genomsvarvad tight fitnesskropp. Det räcker liksom inte med att gå ner till en kroppsfettprocent som är "normal" (kring 20-30 för tjejer och kring 15 för killar), utan här ska vi ner till 10 och hålla på och dieta och bulka fram och tillbaka. Och muskler ska man ha, såklart. Synliga som tusan. Gärna 10-pack på killar och thigh-gap på tjejer. Självklart är det JÄTTEBRA att dessa personer har gått ner i vikt. Det finns hälsoproblematik kring övervikt som så många rycker på axlarna åt ("det händer inte mig", "jag skadar ingen annan" osv osv), men man måste väl inte alltid göra det så radikalt?

 

Ännu värre är det för mig när någon människa med föredetta ätstörning lägger upp en bild på hur dom blivit friska och numera tävlar inom fitness. Jag ställer mig starkt frågande till om dom verkligen är friska. Jag tror mer att fitnessvärlden är en sorts täckmantel för att fortfarande få räkna kalorier och "dieta". För det är ju exakt så man gör, både inom fitnessvärlden och ätstörningsvärlden. Jag ser ENORMT många likheter mellan dessa världar (såklart skillnader också), och det känns inte riktigt bra i lillhjärtat. 

 

En anledning till att fler och fler börjar tävla inom fitness tror jag absolut beror på den ökade utseendefixeringen. Man vill få bekräftelse på att man är snygg, tight och vältränad. Det räcker inte med att stå hemma, halvnaken framför spegeln och inse själv att man är jävligt snygg, utan andra måste säga det också. (Frågan är väl om vissa av dessa personer ens kan inse själva att de är "snygga"). Att lägga upp lättklädda bilder på olika sociala medier är ju såklart vardagsmat. Det hör till och det ska man göra. 

 

Kan det kanske vara så att när man bestämmer sig för att gå ner i vikt, och sätter en målvikt, så är man lite orolig för att man inte ska kunna hålla denna målvikt, och därför tar man till dessa olika fitnessknep för att fortfarande få ha kontrollen? För det där kontrollbehovet tror jag ligger djupt grundat hos dessa personer. Det är ett genomgående mönster hos ätstörda personer, att dom "iallafall ville ha kontrollen över maten". Och som tävlande/aktiv inom fitnessvärlden måste man verkligen ha kontroll över kostintag och energiutgifter. 

 

 

Såklart kan mycket av detta vara fördomar från min sida. Jag har bara betraktat fitnessmänniskor utifrån, jag känner ingen som genomgår en bulk och tävlingsdiet. Men genom att observera ser man ganska mycket, om än väldigt subjektivt. Såklart är dessa fitnesspersoner enormt duktiga. Dom lägger ner tid och energi på saker som jag inte ens kollar två gånger på, och dom har en mental styrka som är beundransvärd. 

 

Vad denna mentala styrka eller vad drivet kommer ifrån, det är nog väldigt olika från person till person. Men det känns lite som en löpande eld som sprider sig snabbare och snabbare. Man ser ju ganska fort hur många followers en fitnessperson har, och hur många likes dom får, och hur många uppmuntrande kommentarer det står under den där bilden. Känner man då att "satan, lite bekräftelse vore nice", så är det kanske lätt att lockas in i denna värld av nakenbilder, kosttillskott och dietande...

Back in Umeå!

 

Vilken helg! I fredags på älgjakten såg jag och Crille 4(!!) älgar, varav två var så att jag hade dom i siktet, men omständigheter gjorde så jag inte kunde skjuta. Sånt som händer! Sen var det två tråkiga dagar. Eller vi såg ju en älg påväg ifrån passet i lördags också men vad hjälper det... Dock ingen skjuten älg denna helg för vårt jaktlag. Bättre lycka nästa gång, även fast jag inte kan vara med.

 

Sen har ju hela familjen varit samlad för första gången på några månader, alla 6, så det var supermysigt! En riktigt skön och välbehövlig helg hemma med familjen.

 

Nu finns det ju en risk att vi inte kommer ses igen förrän kring jul/min födelsedag, vilket känns riktigt trist. Mamma får jag dock träffa under första advent-helgen då vi ska gå på julkonsert och bo på hotell och mysa oss. Länge sen vi hade en sån mamma-dotter-helg. Det är ju lite svårt att bjuda hit henne liksom. Får ju knappt plats med en extra madrass i denhär lägenheten. Längtar efter nåt nytt och större!! Men dit är det ju ca 8-9 månader... Den som väntar på något gott!

 

Bye

Om tre dagar åker jag och Crilson till Stråtjära för att jaga älg.

 

Eller jag ska jaga och han ska sitta och vara extremt uttråkad ute i skogen. För hans skull hoppas jag extra mycket på händelserika dagar och iallafall någon skjuten älg. Allra bäst vore det ju om jag fick skjuta, men det är inget måste *ber-till-Gud*.

 

För övrigt så pågår kursen Individanpassad Styrketräning för fullt och om någon vecka är jag utbildad personlig instruktör. Eller personlig tränare, samma sak. Sen börjar VFU'n. Sen ÅKER JAG TILL KINA (helt galet jag vet, och ja, jag är redan nu helt galet nervös) och sen är det jul. Längtar tills julkalendern börjar, det är så mysigt...

 

Annars så flyter livet på sådär alldeles lagom, man är nöjd med tillvaron men kanske en aning uttråkad. Det är konstigt att plugga på distans fast ändå på plats för det finns så mycket dötid. Tid till funderingar och analyser och eftertanke. Men kanske kommer det något bra ur det tillslut också. Jag har ju dock en förmåga att överanalysera allting...

 

Men det ska jag inte göra just nu. Jag läser en bok av Pia Sundhage och bara fylls av enorm motivation att uppfylla mina drömmar! 

 

Så DET ska jag göra nu! 

Bye!

Herregud det är oktober osv osv.

 

Höst, vilket faktiskt känns skönt för jag har sett fram emot den här hösten väldigt länge nu, av olika anledningar. 

 

Tentan jag skrev om sist gick braaa, det går dock sämre med sko-letandet. Har varit i alla fysiska butiker i Umeå utan resultat.... Men the searching continues! 

 

I helgen har det varit lagfest som jag varit med och fixat. Välkomsdrink, snittar, tacos, uppdrag, lappleken, flip the cup, efterrätt, diplomutdelning, beerpong och sen lite peklekar och snack innan det var dags att dra sig vidare. Jag och Elina hamnade på Kårhuset vilket var skönt, för då har jag fem minuters promenad så är jag hemma. Delicious! Igår mådde jag dock som en bajshög. Eller något liknande. Och så påminns jag om varför jag typ druckit alkohol (eller snarare blivit full) endast ca 4 gånger sen året blev 2014. Men det var kul! I lördags alltså. Igår ville jag mest dö. Fy satan så bakis jag var.... Men idag är jag pigg som en lärka!

 

Eftersom vi läser på distans just nu så har vi ingenting schemalagt. Jag har bara ca 50 filmer jag ska gå igenom och lära mig. Men det ska nog gå bra! Det är ganska skönt att helt på egen hand lägga upp sitt plugg, och inte ha en massa föreläsningar att rätta sig efter.

 

Men nu tänkte jag typ fälla en tår för att jag saknar min bästavän så mycket, sen ska jag kolla om alla webbshoppar fått in några nya skor!

 

Bye!