malin

hejhopp gummi....plopp? 

 

heheheheh

 

igår hörrni. igår var en speciell dag. jag och min själsfrände, sambo, livsglöd, kärlek osv osv osv FIRADE 2 ÅR TILLSAMMANS! det är helt galet länge, känns som att jag känt honom i hela mitt liv. men ändå har vi så många fler år framför oss. vi lyxade till det lite med middag, biljard och bio på stan dagen till ära. efter att vi suttit en hel dag på skolan och arbetat med grupparbeten såklart. 

 

det är galet hur svårt det är att förklara hur jag känner för dendär mannen (måste väl säga man när han fyller 25 om 4 månader....). det finns ju liksom inte en känsla som täcker allt. han får mig att skratta på ett sätt som ingen annan gör. jag kan utan tveka vara mig själv till 100% när jag är med honom, för han känner mig utan och innan och har ju inte lämnat mig än hehe. jag kan skämma ut mig totalt, utan att skämmas för det. han får mig att känna en värme inombords bara genom att se på mig. han får mig att känna mig vacker, utan att säga det ordet till mig. det är vackert i sig tycker jag. jag har aldrig haft riktigt dåligt självförtroende, men en lite skev självbild. inte vågat lita på mitt självförtroende. med jordelivets klokaste vid min sida är det inga tvivel kvar. jag, och bara jag, har lyckats få honom, som är den finaste, snyggaste, bästa, snällaste människan på jordens yta, måste betyda att jag har en hel del bra sidor jag med. det finns sidor hos denna underbara varelse som jag inte skulle kunna leva utan. minen han gör när han frågar mig något och jag säger nej. pussen han ger mig i nacken efter att han sagt godnatt. fnisset som kommer från honom när han kommit på en rolig sak att säga. hans "jag ska" när jag ber honom göra något och det sen kan ta dagar innan han faktiskt gör det. hans min när jag stänger av kranvattnet precis innan han ska skölja sin tandborste. och det finns stunder vi delar som jag inte skulle klara mig utan. när vi sjunger disneylåtar medan den ena diskar och den andra lagar mat. när jag försöker prata om personer jag irriterat mig på under dagen och han inte förstår hur jag kan irritera mig på sånna saker. när jag försöker planera framtiden (alltså ca en månad framåt) och han säger "vi får se". 

 

jag kan inte föreställa mig ett liv utan den här människan, han gör livet värt att leva, han förgyller mina dagar, han fyller mina dagar med kärlek och lycka och han älskar mig. och jag älskar honom. över allt annat. 

 

ååååh, idag skulle jag ha gjort en grej som inte blev av...... himla irriterande hörrni! måste vänta en hel månad innan chansen kommer igen..

 

annars dååååå? joråsåatte, var hem till mamsen och papsen förra helgen. det vankades älgjakt. noll älgar skjutna blev det. himla tråkigt måste jag säga. men det var soligt iallafall! utöver det så är jag en vecka från att bli utbildad i klassisk svensk massage. vill ni ha massage så hör av er. har dock ingen bänk än, men sånt löser sig väl alltid i guess. fotbollsträningen rullar på, säsongen avslutas på söndag, sen blir det lite vila i ett par veckor och då tänkte jag passa på att komma igång ordentligt med styrketräningen igen. basövningar typ. alltid bra att ha. 

 

annars så rullar livet på som vanligt. det är cp-höst i umeå, ena dagen snöar det, andra dagen spöregnar det och är över 10+ ute. mindre än en månad kvar tills jag ska entra ett flygplan helt ensam för att åka till huvudstaden och bästis. är redan nervös. men kul som satan ska det bli att komma dit iallafall!

 

smell ya!

 

Ok. Jag drabbades precis av lite smått panik och måste skriva av mig. 

 

Det är dags att svälja stoltheten lite känner jag. Jag ingår ju i sista kullen av idrottsmedicinare på umeå universitet. Vårat program ersattes med tränarprogrammet, men jag har inte tänkt på det så mycket förut. Antagit att det såklart måste finnas fördelar med vårat program också. Men så insåg jag idag: vi har läst 22.5 hp pedagogik som jag inte har en aning om vad jag ska använda till i framtiden. Minns inte mycket från dom tre kurserna. Vi har läst 15 hp företagsekonomi som jag heller inte vet när jag ska använda. Om jag startar nåt eget i framtiden så kan jag ändå för lite om det... Medan vi alltså "slösat" tid och högskolepoäng på detta kan eleverna på tränarprogrammet läsa annat mycket mer relevant. Fick nyss reda på att dom i detta nu läser kursen "personlig instruktör" som inte ens ingår i vårat kandidatprogram. Utan vi måste läsa en master för att få den kursen. Min fördel är ju dock helt klart min klass. Men känslan är att vi blir lite nedprioriterade och typ bortglömda? Kan vi ens konkurrera med dom andra sen? Har svårt att se en jobbannons där det står: krav på kunskap om träning, nutrition och ekonomi. Pedagogikkunskaper välkomnas. 

 

Men man kan ju hoppas!.....

Idag har jag:

 

- ramlat med cykeln för första gången sen jag flyttade till umeå! Det var påväg hem från träningen och det var hela TVÅ personer som stannade och frågade hur det gick (!). Det gick förövrigt bra, lite ont i ett ben, men bara mjukdelsskador.

 

- tränat HELA träningen! Utan att känna av låret över huvud taget! Underbart!

 

- bokat flyg till estocolmo! Är det inte irriterande att igår när jag fick reda på hur schemat ser ut för resdagen men inte har möjlighet att boka pga plugg på skolan hela dagen, då finns en massa flyg, men idag när bokningen ska ske så är just det billigaste flyget slut?!?!? Fick punga ut drygt 200 spänn mer nu.... Kommer dock ner en timme tidigare hehe!

 

Imorgon är det dags för terminens första tenta och på lördag är det lagfest, bra helg!!