malin

 

Gaaaaaaah, jag är helt slutkörd! Snacka om att kroppen och alla mentala funktioner i hela kroppen ställer in sig på hur vardagen fungerar. Jag har chockat kroppen dom senaste fyra dagarna. Och den skriker i protest nu!

 

Jag har alltså dom senaste dagarna varit fystränare på Umeå IK's talangskola för tjejer födda 2000-2005. Eller ja, i söndags var jag bara där för att bli presenterad på invingningen men blev bortglömd, så då hade jag stigit upp halv sju i "onödan"... Men annars så har jag alltså tränat som har små barnen i allt från hederlig konditionsträning och styrketräning till lite rörlighet och snabbhet. Och jag är väl mest slut i huvudet av att upprepa samma saker fleeeera gånger per dag, men så får det väl vara då!

 

Annars så har vi haft grymt väder i Umeå enda sen midsommarafton fram till idag. Sol och varmt och jag har bränt min lilla nos... På midsommar var jag och Crille först på gammalt hederligt firande med dans runt stång på dagen för att sen ganska spontant dra iväg på fest på kvällen. Bra dag i alla fall!

 

Förra helgen var vi ju i Göteborg också. "Största" anledningen till att vi åkte dit var för att vi bokat en vin- och lakritsprovning som crillson fick i 25-årspresent, men så passade vi på att hänga med härligt folk, njuta av vädret och såklart gå på liseberg också. Efter sånna helgen känns det verkligen galet att bo såhär långt upp i landet. Märktes väl allra mest när vi inte hade någon möjlighet att ta oss till släkt och/eller vänner på midsommarafton på grund av "jobb" kvällen innan och på söndagen (känns konsigt att kalla fysträning för jobb hehe). Men så är det just nu!

 

Annars så har jag en enorm Liam-abstinens och vill bara åka till Gävle och klämma på hans tjocka kinder! 

 

Heja heja, Sveriges nationaldag idag! Svintråkigt väder och jag har bara lämnat sängen för att hämta frukost än så länge. Gött. 

 

Jag kan inte förstå att det imorgon är 1 år sen vi tog examen. Eller om man ska gå på datum så är det på måndag but still... Och nu har jag tagit examen igen. Men inte alls på samma sätt. Ingen riktig ceremoni, utan en examenslunch hade vi uppe på Idrottsmedicin. Förra året kändes det inte som ett slut, eftersom att jag visste att jag skulle fortsätta träffa halva klassen i ännu ett år. Jag visste att Frida skulle flytta och grät några tårar över det, men i övrigt var det inget slut efter examen förra året. Men i år... Ida och Tove har redan flyttat härifrån. Jag ska inte plugga mer. Nu är det verkligen ett slut. 

 

 

OCH SOM JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV! Har en helt annan lättnadskänsla i kroppen efter denhär magisterexamen jämfört med kandidaten förra året. I år har jag gjort allting på egen hand. Det är jag som har kämpat med alla kurser och upgifter. Jag har gjort ett examensarbete som jag är jättenöjd med, och jag är utbildad Personlig Instruktör. Och jag har själv (genom att fråga och visa intresse!) fått två otroligt roliga uppdrag som ger mig så mycket erfarenhet och glädje i vardagen att jag nog annars skulle ha smått gått på knäna denhär våren. Men på något vis har min vardagen blivit lättare genom att ha två träningar på måndagar, en träning tisdag, en träning onsdag, en träning torsdag, en träning fredag och så två matcher på helgerna. För i snitt är det så mina veckor sett ut, utöver allt plugg. Och det är förbannat roligt att få göra det som jag gör. Nu gäller det bara att hitta ett jobb som innehåller samma saker men ger mig pengar så jag kan leva. För riktigt där är jag inte än... Men någon gång!

 

 

Sådärja. Nu har jag varit faster i över en månad och det finns lite saker at berätta om igen.

 

Senaste månaden har endast bestått av uppsatsskrivande och vara tränare/träna. Numera går jag runt med en överansträngd baksida så så jättemycket träning mer än rehab blir det inte....

 

Däremot har jag nu presenterat mitt examensarbete och reviderat det en sista gång. Vilket innebär att jag är klaaaaaaaaaaar i skolan! Aldrig mer plugg säger jag nu!!

 

Dessutom har jag haft världens bästa helg nu helgen som var. Tog tåget till Gävle i fredags och hängde med lillknölen Liam heeeeeela dagen ♥. Sen i lördags var det dop för finaste sötaste Saga, och det var verkligen ett perfekt dop! På kvällen hängde jag med bästis och samlade på mig ännu mer energi. Och i söndags var mami och papi hemma när jag vaknade så då blev det lite morsdagsmys och fika hos farmor och farfar och sen igår morse åkte jag till Umeå igen.

 

Sen jag flyttade hit för 4 år sen har jag aldrig haft samma känsla i kroppen på väg hit ifrån att ha lämnat antingen Hälsingland eller västkusten. Hade jag inte haft ett inspirerande "jobb" hos UIK (och Mariehem) så hade detta varit sista veckan i Umeå. Föralltid antar jag. Men nu valde vi att satsa på domhär fystränaruppdragen och därmed ska vi stanna. I en lägenhet som vi inte vet hur länge vi får bo kvar i. Utan jobb som gör att vi faktiskt kan få mat i magarna. I en stad som ligger flera timmar bort från dom som faktiskt är viktigast här i livet. Snacka om att livet är osäkert denhär sommaren. Men allting brukar ju lösa sig tillslut, och vi kommer inte behöva svälta eftersom vi har undansparade pengar. Men ändå. Det känns som att jag går linbana över ett stup och det börjar blåsa upp till storm. Antingen hinner jag över och i säkerhet innan stormen tilltar alltför mycket eller så kommer jag helt enkelt falla.

 

Den som lever får se!