140708
Jag fick aldrig själv uppleva vm -94, vilket jag oförklarligt deppar över. Men jag fick uppleva Brasiliens kollaps i vm -14.
Och vad jag känner för dom. Mitt hjärta tyckte att dom var värda att gå till final, men dom var inte ens nära. En kollaps som inte kan förklaras. Jag vet hur det är att förlora en match stort, utan att kunna förklara varför. Vår inledning på säsongen med msk2 var skit. Förluster med 6-0, 6-1.... Efter premiären hemma, som då slutade 1-6, frågade min tränare mig vad jag trodde var anledningen till att vi inte kunde hålla ihop försvarsspelet. Särskilt mot slutet av matchen. Just där och då kunde jag inte svara. Uppgiven och less efter förlusten såklart, men ibland så sker det saker som inte kan förklaras. Ingenting gick vår väg. Vi spelade inte så som vi skulle, så som vi hade gjort på träningsmatcherna, vi tog fel beslut i helt fel lägen. Men vad berodde det på? Ingen aning. Nerver? Press? Dålig fokus? Kanske en blandning av allt. Men fotboll är en idrott. Som utövas av människor. Som är mänskliga.
Jag tycker faktiskt inte att det är så konstigt att en värdnation av tidernas dyraste vm, som har 200 miljoner människors press och förväntningar på sig, kollapsar i en semifinal där drömmar står på spel.
Det får inte hända.
Men det gör det ändå.
Och det är helt sjukt svårt att räta på ryggen, knyta näven i fickan och "vinna nästa duell" när man släppt in 3 mål på 6 minuter och ligger under med 0-4. Även om man är proffs och rutinerad. Hjärnan fungerar inte alltid så som man vill att den ska......
