malin

Så var dagen här. 

 

Jag befinner mig på ett tåg någonstans mellan Umeå och Sundsvall. Påväg mot min nya hemstad Gävle. Det går inte riktigt att förstå då jag åkt på dom här rälsen så många gånger tidigare, men då för att åka tillbaka åt andra håller bara någon dag senare. Men nu är det alltså inte så. Ska tillbaka under första advent-helgen och städa ur lägenheten, men annars har jag sagt hejdå nu.

 

Och jag har sagt hejdå till Crille också som jag nog inte kommer träffa förrän den där adventshelgen. Det är också något som hänt flera gånger tidigare. Att vi inte ses på typ en månad, speciellt när vi haft sommarlov. Men det känns tusen gånger värre nu, just för att jag börjar mitt nya jobb och kommer träffa massa nytt folk, men han finns inte där som en trygghet efter arbetsdagens slut. Men 1 månad ska jag nog klara!

 

Det finns ju en massa positivt också! Just att få arbetskamrater och träffa nya människor är det jag ser mest fram emot. Och att litegrann få en nystart. Får en liten känsla av att livet börjar nu. Nu är jag inte student längre utan liksom lite mer vuxen.

 

Stundtals iallafall.

Åhej och hå, vad saker kan bli knasiga ibland.

 

Förra helgen kom Angelica och Sebastian upp för att spendera tid med mig och Crillson och kolla när vi spelade fotboll, och jag och Crille skulle vara barnvakt när Angelica skulle på utbildning osv osv. 

 

Men riktigt som planerat blev det inte.

 

Jag skulle spela min sista match i den gröna MSK-tröjan förra söndagen, den 27e september. Typ 5 minuter in i matchen sker en situation som jag inte riktigt kan beskriva. Så som jag minns det hoppade en tjej in i mig för att nå bollen först, och jag som är påväg framåt far alltså istället rakt bakåt med överkroppen och har ingen chans att ta emot mig, utan bakhuvudet slår i backen utan någon som helst dämpning. Som ett brev på posten fick jag hjärnskakning och söndagen var förstörd. 

 

Hjärnskakning är ingenting att leka med som Madickens mamma säger, och det är det verkligen inte. Har nog aldrig varit så okaxig i hela mitt liv. Men nuså, börjar jag bli helt återställd!

 

Blev ju dock lite tokigt med tanke på att jag skulle hjälpa Marie och Niklas att flytta i helgen, men får man inte anstränga sig alltför mycket så är man inte direkt någon flytthjälp, men barnvakt kunde jag vara iallafall, till fasters älskade lillknöl som snart får döpas om till storknöl tror jag....

 

Numera går dagarna åt till att planera inför flytten som jag gör om mindre än 1 månad, och Crillefille om 2. Känns overkligt men otroligt kul, skrev på anställningsavtal i fredags så det börjar gå upp för mig att det snart är dags för ett nytt kapitel i livet. Längtar tills flyttlasset kan gå på riktigt och vi inte längre är inneboende hos Niklas och Marie, även om det kommer trevligt också såklart.