malin

okej, nu blir det serious business. jag måste bli bättre på att bara göra och sluta tänka "tänk om".

 

det predikade min älskade crille om för mig idag. jag är en människa som gärna tänker några gånger extra och är egentligen bara spontan när det är något som jag är extremt passionerad kring eller när jag fått i mig några glas vin. han frågade idag varför jag inte hört av mig till något fotbollslag och jag svarade: tänk om jag är för dålig. jag åt kladdkaka tidigare idag och tänkte: tänk om jag blir tjock nu (jaa, trots mitt inlägg förut så har jag sånna tankar ibland också). någon frågar en lördag klockan tio om vi inte ska dra ut ändå, jag tänker: tänk om vi ändå inte kommer in på krogen. jag fick vattkoppor förra året och tänkte: tänk om det är hudcancer. körtlarna svällde upp och jag tänkte: tänk om det är körtelcancer. och så fortsätter det. och det har alltid varit så. dom sista exemplen var kanske mer att jag i sånna situationer blir hypokondriker. vem förväntar sig vattkoppor vid 19 års ålder liksom?

 

men jag är en orolig person. eller jag oroar mig lätt. och jag påverkas extremt mycket av personer omkring mig. kanske är därför som 90% av mina närmaste är personer som aldrig oroar sig och är extremt ärliga när jag börjar noja över saker. hade jag inte haft crille så vet jag inte vad jag hade gjort. han är klichéigt nog en klippa i stormen som aldrig viker ned sig.

 

jag hade ju som nyårslöfte att börja spela fotboll igen i år, men nu (nästan 6 månader senare haha) ändrar jag det till att jag ska börja göra istället för att tänka "tänk om". det är ju faktiskt ett mycket bättre löfte.

 

så jag ska alltså börja leva lite mer så i fortsättningen. återkommer väl om hur det går....

 

puss!