medkänsla

idag på våran mentorstid så hade vi en speciell övning, man skulle tänka sig att man var på en båt tillsammans med 19 till, så sammanlagt var man alltså 20 st. båten började sjunka och man stod själv som ansvarig för vem som skulle få en flytväst då det bara fanns 10 stycken. vi fick en lista på vilka personer som var med, och sen skulle vi alltså bestämma oss för vem som skulle få en flytväst. en person var min hysteriska bästa kompis, min gamla farfar som inte tyckte själv att han skulle ha en flytväst, en rullstolsburen tonårs-tjej, en 18-årig flykting, en hel familj, (mamma pappa tre söner) och en gammal tant. sen var det fler också, en homosexuell kille bl a.

det är verkligen riktigt svårt att avgöra vem som ska ha en flytväst, ska man se till så att dom unga överlever, eftersom dom  har hela livet framför sig, eller ska dom gamla och svaga få en för att dom starka yngre kan klara sig ändå? och hur självisk ska man vara? ska min hysteriska bästa kompis få en? bara för att det kanske är jag som delar ut dom. eller som farfar-frågan, den var väldigt kluven i klassen. jag anser att farfar'n kanske inte ska ha en väst, visst det är min farfar, men han vill själv inte ha en och han är 83 år (på papret). det fanns en gammal tant på 79 år också, som det stod hade massa barn och barnbarn som väntade på henne hemma, hennes barnarn blir ju minst lika ledsen om hon dör som jag skulle bli om min farfar dör. så hur gör man?? och min hysteriska kompis då? dom andra är ju också någons bästa kompis? ska man vara självisk eller inte?

väldigt knepigt det där. man har nog inte en aning om hur man skulle göra om man hamnade i en sådan situation. vad som helst kan ju hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0