wednesday break my heart
först och främst vill jag säga: om du inte bryr dig ett skit om fotboll och min skada och allt däremellan, du är fri att lämna inlägget, det kommer förmodligen bli långt och menningslöst vilket fall som helst. sådärja.
helvetes jävla apskada. fan. ni fattar inte. åååh jag vet inte ens vad jag ska säga. har fixat mitt första g i betyg iallafall. känns ju skitbra. bara för att jag varit borta i sisodär 7 månader. bara för en jävla sketen skada. vafan var den tvungen att komma för? varför var det kvar så JÄVLA länge? varför var specialidrott a tvungen att vara en 200 poängskurs och varför var jag tvungen att få g i just den??
jag flyttade till sundsvall för att spela fotboll, ägna mig åt det som är absolut roligast i livet. åsså får jag en äcklig jävla skada och blir borta i 7 månader. anledningen till varför jag kom hit blir mitt sämsta ämne i skolan. det klingar inte rätt ellerhur? inte ett jävla dugg. ja visst, jag ska vara glad över mina fina betyg och stolt och blabla, men när jag fick frågan om vad jag skulle välja mellan, bra betyg och en fotbollskarriär som är sådär, som nu alltså, eller en riktigt bra fotbollskarriär och dåliga betyg, så kan jag faktiskt inte välja. flera gånger under dom här 7 månaderna så har jag faktiskt funderat på att sluta. eller sluta satsa iallafall. men sen när jag fick börja träna igen, så kändes det som att livet började igen. jag glömde helt bort dom känslor jag känt genom vintern. jag fattade att jag verkligen inte vill sluta spela fotboll, jag vill alltid spela fotboll. jag vill bli en elitfotbollsspelare! men fan. ni fattar kanske inte vad jag wainar om. men allvarligt. jag skäms över mitt betyg i specialidrott. jag kommer inte precis presentera mig som: hej jag heter malin och jag gick RIG, men fick g i betyg där. vafan man ska ju ha ett mvg! jag hade nöjt mig med ett vg, för första gången i mitt liv, för att man kan räkna mina rig-träningar på en hand nästan. men inte g. helvete.
jag hatar prestationsångest. jag hatar press. att pressas till prestationsångest. kul. och det är bara jag som kan bestämma hur jag ska känna. men vad tror ni att alla bra betyg kommer från? visst, jag har det otroligt lätt i skolan. gaaalet lätt. men jag skulle ju kunna skita i skolan ändå. men jag gör det inte för jag sätter press på mig själv att få bästa betyget i alla kurser, alla ämnen. jag vet inte varför, kanske är det för att jag vill bevisa för andra att jag är bäst, eller så är det för att jag vill ha så många valmöjligheter som möjligt när jag ska söka utbildning och universitet och grejer. nu kan jag inte sluta tänka på att det här g:et kanske kommer sänka mitt slutbetyg, mina slutpoäng, eller vadfan man säger, gryyymt mycket. jag får nästan panikångest när jag tänker på det. ni fattar nog inte nu heller varför jag wainar över ett jävla g, många blir aslyckliga om dom får g i ett visst ämne. men jag är inte en sån. ett g för mig är som, jag vet inte vad. ett misslyckande. och hur ska jag kunna vända det här då? fotboll gick från att vara skitkul för ca 2 år sen, till en plåga förra året, till en mardröm i vintras, till ett lyckorus för två veckor sen, och sen tillbaka till en mardröm igen nu. för det här betyget kommer följa mig resten av mitt liv. jag kan inte göra något åt det nu. nu kan jag bara se till så att mina betyg i specialidrott b, c och d blir bättre. men det spelar ingen roll. jag fick g i specialidrott a. okej fine, jag har varit skadad. så ja, jag fattar att jag inte har kunnat höja mig. men det går in genom ett öra och ut genom det andra. jag är inte nöjd!
men jag är livrädd för att börja spela fullt ut, träna fullt ut. livrädd. tänk om jag får ont igen! jag drömde för några dagar sen att jag fick hälseneinflammation i vänster fot också. jag vaknade gråtandes, panikgråtandes. ska jag vara helt ärlig, så hoppas jag nästan på en operation för min slemsäck. då kan jag släppa den här säsongen, slippa tänka på att jag ligger en hel försäsong efter, både när det kommer till teknik och kondition. bara blicka framåt och ta nästa säsong som en hel människa. men det låter inte bra när man hoppas på att man blir borta längre. självklart skulle jag helst av allt vilja att hela kroppen skulle kännas hur bra som helst när jag vaknar imorgon. att jag kan gå på fotbollsträningen och känna att fan, jag kan göra alla övningar, jag kan skjuta vristskott utan att det gör ont, skona gör inte ont, jag känner glädje. men nu går jag till träningen och är rädd för att det kommer göra ont och jag kommer få börja om med den där äckliga rehaben igen. jag vill vara säker på att jag inte får ont igen! allt blir en ond cirkel snart, för om jag skulle få ont igen, i hälsenan eller mer ont i slemsäcken igen, så tror jag inte att jag skulle våga säga det. jag vet inte varför, men jag tror inte att jag skulle göra det. jag skulle göra min rehab på kvällarna, men inte sluta träna. bara för att jag redan ligger så långt efter. jag vill ha en nystart, så nu var det uppklarat. en säker nystart.
det som är mest irriterande, är att det här jävla g:et, det kommer räknas in i min poäng när jag slutar, men vissa kurser som jag läser kommer räknas som utökat program för att RIG ger extra poäng. så om jag får mvg i dom kurserna som kommer räknas som det, jag vet inte vilka det är än, INTE räknas med. jag fattar inget av det där. jag just nu så vill jag ju byta, att specialidrott a ska vara utökat program så dom poängen inte räknas med, utan dom bättre kurserna räknas med istället, men jag vet inte om man kan göra så. jag får mer prestationsångest över att sitta och skriva allt det här, visa för er och så, men jag var tvungen att skriva av mig. förklara lite. många tycker säkert att jag är töntig, men det skiter jag i. jag är sån.
helvetes jävla apskada. fan. ni fattar inte. åååh jag vet inte ens vad jag ska säga. har fixat mitt första g i betyg iallafall. känns ju skitbra. bara för att jag varit borta i sisodär 7 månader. bara för en jävla sketen skada. vafan var den tvungen att komma för? varför var det kvar så JÄVLA länge? varför var specialidrott a tvungen att vara en 200 poängskurs och varför var jag tvungen att få g i just den??
jag flyttade till sundsvall för att spela fotboll, ägna mig åt det som är absolut roligast i livet. åsså får jag en äcklig jävla skada och blir borta i 7 månader. anledningen till varför jag kom hit blir mitt sämsta ämne i skolan. det klingar inte rätt ellerhur? inte ett jävla dugg. ja visst, jag ska vara glad över mina fina betyg och stolt och blabla, men när jag fick frågan om vad jag skulle välja mellan, bra betyg och en fotbollskarriär som är sådär, som nu alltså, eller en riktigt bra fotbollskarriär och dåliga betyg, så kan jag faktiskt inte välja. flera gånger under dom här 7 månaderna så har jag faktiskt funderat på att sluta. eller sluta satsa iallafall. men sen när jag fick börja träna igen, så kändes det som att livet började igen. jag glömde helt bort dom känslor jag känt genom vintern. jag fattade att jag verkligen inte vill sluta spela fotboll, jag vill alltid spela fotboll. jag vill bli en elitfotbollsspelare! men fan. ni fattar kanske inte vad jag wainar om. men allvarligt. jag skäms över mitt betyg i specialidrott. jag kommer inte precis presentera mig som: hej jag heter malin och jag gick RIG, men fick g i betyg där. vafan man ska ju ha ett mvg! jag hade nöjt mig med ett vg, för första gången i mitt liv, för att man kan räkna mina rig-träningar på en hand nästan. men inte g. helvete.
jag hatar prestationsångest. jag hatar press. att pressas till prestationsångest. kul. och det är bara jag som kan bestämma hur jag ska känna. men vad tror ni att alla bra betyg kommer från? visst, jag har det otroligt lätt i skolan. gaaalet lätt. men jag skulle ju kunna skita i skolan ändå. men jag gör det inte för jag sätter press på mig själv att få bästa betyget i alla kurser, alla ämnen. jag vet inte varför, kanske är det för att jag vill bevisa för andra att jag är bäst, eller så är det för att jag vill ha så många valmöjligheter som möjligt när jag ska söka utbildning och universitet och grejer. nu kan jag inte sluta tänka på att det här g:et kanske kommer sänka mitt slutbetyg, mina slutpoäng, eller vadfan man säger, gryyymt mycket. jag får nästan panikångest när jag tänker på det. ni fattar nog inte nu heller varför jag wainar över ett jävla g, många blir aslyckliga om dom får g i ett visst ämne. men jag är inte en sån. ett g för mig är som, jag vet inte vad. ett misslyckande. och hur ska jag kunna vända det här då? fotboll gick från att vara skitkul för ca 2 år sen, till en plåga förra året, till en mardröm i vintras, till ett lyckorus för två veckor sen, och sen tillbaka till en mardröm igen nu. för det här betyget kommer följa mig resten av mitt liv. jag kan inte göra något åt det nu. nu kan jag bara se till så att mina betyg i specialidrott b, c och d blir bättre. men det spelar ingen roll. jag fick g i specialidrott a. okej fine, jag har varit skadad. så ja, jag fattar att jag inte har kunnat höja mig. men det går in genom ett öra och ut genom det andra. jag är inte nöjd!
men jag är livrädd för att börja spela fullt ut, träna fullt ut. livrädd. tänk om jag får ont igen! jag drömde för några dagar sen att jag fick hälseneinflammation i vänster fot också. jag vaknade gråtandes, panikgråtandes. ska jag vara helt ärlig, så hoppas jag nästan på en operation för min slemsäck. då kan jag släppa den här säsongen, slippa tänka på att jag ligger en hel försäsong efter, både när det kommer till teknik och kondition. bara blicka framåt och ta nästa säsong som en hel människa. men det låter inte bra när man hoppas på att man blir borta längre. självklart skulle jag helst av allt vilja att hela kroppen skulle kännas hur bra som helst när jag vaknar imorgon. att jag kan gå på fotbollsträningen och känna att fan, jag kan göra alla övningar, jag kan skjuta vristskott utan att det gör ont, skona gör inte ont, jag känner glädje. men nu går jag till träningen och är rädd för att det kommer göra ont och jag kommer få börja om med den där äckliga rehaben igen. jag vill vara säker på att jag inte får ont igen! allt blir en ond cirkel snart, för om jag skulle få ont igen, i hälsenan eller mer ont i slemsäcken igen, så tror jag inte att jag skulle våga säga det. jag vet inte varför, men jag tror inte att jag skulle göra det. jag skulle göra min rehab på kvällarna, men inte sluta träna. bara för att jag redan ligger så långt efter. jag vill ha en nystart, så nu var det uppklarat. en säker nystart.
det som är mest irriterande, är att det här jävla g:et, det kommer räknas in i min poäng när jag slutar, men vissa kurser som jag läser kommer räknas som utökat program för att RIG ger extra poäng. så om jag får mvg i dom kurserna som kommer räknas som det, jag vet inte vilka det är än, INTE räknas med. jag fattar inget av det där. jag just nu så vill jag ju byta, att specialidrott a ska vara utökat program så dom poängen inte räknas med, utan dom bättre kurserna räknas med istället, men jag vet inte om man kan göra så. jag får mer prestationsångest över att sitta och skriva allt det här, visa för er och så, men jag var tvungen att skriva av mig. förklara lite. många tycker säkert att jag är töntig, men det skiter jag i. jag är sån.
Kommentarer
Trackback
