hej hopp
dags att snacka lite fotboll nu igen tycker jag, det har ju ändå varit RIG-liga idag. och jag har såååååå mycket att säga om den, men jag har lärt mig att man bara ska fokusera på sig själv. (duktig jag är va??) så det tänker jag göra nu.
jag vet att jag måste bli mycket mycket bätte. eller det har jag väl vetat hela mitt liv, jag kan inte påstå att jag någon gång känt att jag varit bäst i laget och så, eller ju kanske när jag spelade med P10 och kunde leva på min snabbhet typ. men jag har varit extra extremt medveten om det i två år nu. men det känns som att något hela tiden kommer ivägen för min utveckling. det är en känsla som man nog inte kan förstå om man inte varit långtidsskadad tror jag. jag kunde iallafall inte det innan jag vart skadad. det är så fruktansvärt frustrerande. jag har alltid fått kämpa liksom. jag har fått kämpa sjuuukt mycket för att komma hit jag är nu, och jag har inte ens kommit särskilt långt. plus att jag är en kämpare på planen. jag är ingen zlatan ibrahimovic eller kosovare aslani för att ta en tjej. ingen medfödd bländande teknik liksom, utan jag lever på mina defensiva egenskaper och att jag aldrig ger mig, det spelar ingen roll vad det gäller. men det känns som att jag inte får någon chans att visa vad jag är bra på. man kommer liksom bort tex på RIG-ligan då, när alla andra är hur tekniska som helst. men eftersom jag varit skadad, så ligger jag såååå mycket efter. jag låg efter innan jag kom hit, och jag ligger ännu mer efter nu. men rädslan för att bli skadad igen hindrar mig från att träna varje dag 24/7 för att komma ikapp.
även om jag är bättre nu än jag var innan sommaren, så är jag inte bättre nu än jag var innan jag flyttade upp till sundsvall. för jag har inte kunnat träna tillräckligt mycket. vissa som jag går med har blivit så enormt mycket bättre sen vi tränade första träningen tillsammans. mina fötter vill inte göra det mitt huvud vill. för jag har lärt mig så enormt mycket sen jag flyttade hit, om fotboll, om mig själv, om mig OCH fotboll. jag kan sitta och kolla på fotboll antingen på tv eller någon annanstans och bli upprörd för att jag vet hur mycket bättre det hade blivit om dom hade gjort som vi fått lärt oss. men det kommer verkligen inte fram för min egen del.
men som jag sa tidigare, jag ger inte upp. jag ska ta mig ikapp och bli grymt bra. det måste bara få ta den tid det tar. så på något sätt så vill jag be om ursäkt till mina kompanjoner på RIG för att jag inte är bättre än jag är. och det är riktigt fult att skylla på en massa saker, men jag vet att det är för att jag varit skadad. men jag ska jobba på som fääään. jag ska inte vara som bäst nu, utan om fem år kanske.
inget ska få sätta stopp för mig resten av den här säsongen eller nästa, eller nästa. jag ska hålla mig skadefri och frisk. så watch out, 'cause i'll be there! hahaha
jag vet att jag måste bli mycket mycket bätte. eller det har jag väl vetat hela mitt liv, jag kan inte påstå att jag någon gång känt att jag varit bäst i laget och så, eller ju kanske när jag spelade med P10 och kunde leva på min snabbhet typ. men jag har varit extra extremt medveten om det i två år nu. men det känns som att något hela tiden kommer ivägen för min utveckling. det är en känsla som man nog inte kan förstå om man inte varit långtidsskadad tror jag. jag kunde iallafall inte det innan jag vart skadad. det är så fruktansvärt frustrerande. jag har alltid fått kämpa liksom. jag har fått kämpa sjuuukt mycket för att komma hit jag är nu, och jag har inte ens kommit särskilt långt. plus att jag är en kämpare på planen. jag är ingen zlatan ibrahimovic eller kosovare aslani för att ta en tjej. ingen medfödd bländande teknik liksom, utan jag lever på mina defensiva egenskaper och att jag aldrig ger mig, det spelar ingen roll vad det gäller. men det känns som att jag inte får någon chans att visa vad jag är bra på. man kommer liksom bort tex på RIG-ligan då, när alla andra är hur tekniska som helst. men eftersom jag varit skadad, så ligger jag såååå mycket efter. jag låg efter innan jag kom hit, och jag ligger ännu mer efter nu. men rädslan för att bli skadad igen hindrar mig från att träna varje dag 24/7 för att komma ikapp.
även om jag är bättre nu än jag var innan sommaren, så är jag inte bättre nu än jag var innan jag flyttade upp till sundsvall. för jag har inte kunnat träna tillräckligt mycket. vissa som jag går med har blivit så enormt mycket bättre sen vi tränade första träningen tillsammans. mina fötter vill inte göra det mitt huvud vill. för jag har lärt mig så enormt mycket sen jag flyttade hit, om fotboll, om mig själv, om mig OCH fotboll. jag kan sitta och kolla på fotboll antingen på tv eller någon annanstans och bli upprörd för att jag vet hur mycket bättre det hade blivit om dom hade gjort som vi fått lärt oss. men det kommer verkligen inte fram för min egen del.
men som jag sa tidigare, jag ger inte upp. jag ska ta mig ikapp och bli grymt bra. det måste bara få ta den tid det tar. så på något sätt så vill jag be om ursäkt till mina kompanjoner på RIG för att jag inte är bättre än jag är. och det är riktigt fult att skylla på en massa saker, men jag vet att det är för att jag varit skadad. men jag ska jobba på som fääään. jag ska inte vara som bäst nu, utan om fem år kanske.
inget ska få sätta stopp för mig resten av den här säsongen eller nästa, eller nästa. jag ska hålla mig skadefri och frisk. så watch out, 'cause i'll be there! hahaha
Kommentarer
Postat av: mamma
Rätt tänkt!
Trackback
