101003
HUR GRYMT VAR DET INTE AV DJURGÅRN' ATT VINNA MOT GNAGET IDAG DÅ?!?
iak, you're going down!
victory
hej. hallå. tjena. tjabba. hallojsan. hellu. tja.
häj.
även denna match slutade med seger! hur skönt?? ASSKÖNT! sitter här med en uppsvullen median fotknöl, men är glad att det bara är det. det är ett under att vi klarade oss från en värre skada än att vår målvakt fick åka till sjukhuset efter en spark i nacken/bakhuvudet. så vad ska jag säga? vi tröck ner dom med en 3-1 vinst och åkte därifrån med 12 hela spelare. en tjej gjorde illa foten tror jag det var. sen målisen.
vi snackade om att börja rulla boll i halvtid. våga ta in bollen och spela enkelt på rättvänd osv osv. men helt ärligt: jag vågade inte ta emot en boll felvänd och sen knacka tillbaka den på rättvänd. man körde på taktiken: vänd och slå iväg bolljäveln. hade man tur så missade motspelaren med sin bensax och man fick ha fötterna kvar. och skulle man vara hård tillbaka men på ett sjysst vis och spela axel mot axel och så, jag då fick man igen så att det heter duga. som ni kaaanske hör så var det inte skitkul att spela match idag. men segern gör ju såklart det hela lättare. jag blir bara så arg ibland när dommaren inte riktigt vet vad han gör. självklart tycker jag att kamp om bollen ska tillåtas i fotboll, annars är det värdelöst. men knuffar i ryggen precis när man ska ta emot en boll eller hoppa upp och nicka, är ingen kamp om bollen. inte heller att glidtackla bakifrån, köra med bensaxar och efterslängar. det är bara groteskt farligt!!
så jag är glad att matchen är över, att jag har alla kroppsdelar i behåll och mår bra. plus att vi tog tre poäng är ju bara helt UNDERBART!
gameday x2
är riktigt peppad måste jag säga! man måste ju börja någonstans ellerhur? jag är liksom inte nöjd med att spela i div3 och 4, men jag arbetar mig uppåt. jag fick chansen igår för att en tjej blivit sjuk. jag gjorde absolut inte min bästa match, var riktigt svårt att komma in i den på något vis. men jag gjorde ett mål och fick ändå visa upp mig på något sätt. idag är det som sagt div4 och då ska jag verkligen visa vad jag kan.
wish me luck!
yesterday
hej hopp
jag vet att jag måste bli mycket mycket bätte. eller det har jag väl vetat hela mitt liv, jag kan inte påstå att jag någon gång känt att jag varit bäst i laget och så, eller ju kanske när jag spelade med P10 och kunde leva på min snabbhet typ. men jag har varit extra extremt medveten om det i två år nu. men det känns som att något hela tiden kommer ivägen för min utveckling. det är en känsla som man nog inte kan förstå om man inte varit långtidsskadad tror jag. jag kunde iallafall inte det innan jag vart skadad. det är så fruktansvärt frustrerande. jag har alltid fått kämpa liksom. jag har fått kämpa sjuuukt mycket för att komma hit jag är nu, och jag har inte ens kommit särskilt långt. plus att jag är en kämpare på planen. jag är ingen zlatan ibrahimovic eller kosovare aslani för att ta en tjej. ingen medfödd bländande teknik liksom, utan jag lever på mina defensiva egenskaper och att jag aldrig ger mig, det spelar ingen roll vad det gäller. men det känns som att jag inte får någon chans att visa vad jag är bra på. man kommer liksom bort tex på RIG-ligan då, när alla andra är hur tekniska som helst. men eftersom jag varit skadad, så ligger jag såååå mycket efter. jag låg efter innan jag kom hit, och jag ligger ännu mer efter nu. men rädslan för att bli skadad igen hindrar mig från att träna varje dag 24/7 för att komma ikapp.
även om jag är bättre nu än jag var innan sommaren, så är jag inte bättre nu än jag var innan jag flyttade upp till sundsvall. för jag har inte kunnat träna tillräckligt mycket. vissa som jag går med har blivit så enormt mycket bättre sen vi tränade första träningen tillsammans. mina fötter vill inte göra det mitt huvud vill. för jag har lärt mig så enormt mycket sen jag flyttade hit, om fotboll, om mig själv, om mig OCH fotboll. jag kan sitta och kolla på fotboll antingen på tv eller någon annanstans och bli upprörd för att jag vet hur mycket bättre det hade blivit om dom hade gjort som vi fått lärt oss. men det kommer verkligen inte fram för min egen del.
men som jag sa tidigare, jag ger inte upp. jag ska ta mig ikapp och bli grymt bra. det måste bara få ta den tid det tar. så på något sätt så vill jag be om ursäkt till mina kompanjoner på RIG för att jag inte är bättre än jag är. och det är riktigt fult att skylla på en massa saker, men jag vet att det är för att jag varit skadad. men jag ska jobba på som fääään. jag ska inte vara som bäst nu, utan om fem år kanske.
inget ska få sätta stopp för mig resten av den här säsongen eller nästa, eller nästa. jag ska hålla mig skadefri och frisk. så watch out, 'cause i'll be there! hahaha
jalkapallo
annars har kvällen spenderats utomhus med uuuunderbart sällskap! eller så var det tvärs om. inomhus med lirka. visst är hon mjuk och mysig, men man blir inte dirr så social av att hänga med henne om jag säger så.. imorgon ska tydligen vädret äga igen, precis som idag, så det tackar jag bara för och schteker påå. lite synd att petra inte kunde komma ner den här veckan och hålla mig sällskap bara. kanske tar mig en tur ut i den oerhört vackra skärgården och hänger med banääna istället. låter ruggigt bra.
sen träning imorgon igen.
jag vill bli bra på fotboll igen. jag vill så sjuuukt mycket på träningarna, vill få ut det jag lärt mig hittills på två år på ett RIG liksom, men efter 7 månader utan någon som helst bollträning borde jag väl kanske inte ha så höga krav på mig själv. men det glöms lätt bort och man blir deppig. men bara att rycka upp sig och blicka framåt! det sägs ju att bollkänslan kommer tillbaka ganska fort. bara att hoppas på det!
godnatt,
XOXO♥
jarrråååå
tagga rig-avslutning och sen ledig dag imorgon, ska nog ner på stan och kolla på nya fotbollsskor. om jag får på mig några, asont i stortånaglarna. man borde fan inte ha naglar där, dom är bara i vägen och ramlar av tillslut. hoppas jag tappar dom och inga nya växer ut!
står som etta på min önskelista.
peace.
wednesday break my heart
helvetes jävla apskada. fan. ni fattar inte. åååh jag vet inte ens vad jag ska säga. har fixat mitt första g i betyg iallafall. känns ju skitbra. bara för att jag varit borta i sisodär 7 månader. bara för en jävla sketen skada. vafan var den tvungen att komma för? varför var det kvar så JÄVLA länge? varför var specialidrott a tvungen att vara en 200 poängskurs och varför var jag tvungen att få g i just den??
jag flyttade till sundsvall för att spela fotboll, ägna mig åt det som är absolut roligast i livet. åsså får jag en äcklig jävla skada och blir borta i 7 månader. anledningen till varför jag kom hit blir mitt sämsta ämne i skolan. det klingar inte rätt ellerhur? inte ett jävla dugg. ja visst, jag ska vara glad över mina fina betyg och stolt och blabla, men när jag fick frågan om vad jag skulle välja mellan, bra betyg och en fotbollskarriär som är sådär, som nu alltså, eller en riktigt bra fotbollskarriär och dåliga betyg, så kan jag faktiskt inte välja. flera gånger under dom här 7 månaderna så har jag faktiskt funderat på att sluta. eller sluta satsa iallafall. men sen när jag fick börja träna igen, så kändes det som att livet började igen. jag glömde helt bort dom känslor jag känt genom vintern. jag fattade att jag verkligen inte vill sluta spela fotboll, jag vill alltid spela fotboll. jag vill bli en elitfotbollsspelare! men fan. ni fattar kanske inte vad jag wainar om. men allvarligt. jag skäms över mitt betyg i specialidrott. jag kommer inte precis presentera mig som: hej jag heter malin och jag gick RIG, men fick g i betyg där. vafan man ska ju ha ett mvg! jag hade nöjt mig med ett vg, för första gången i mitt liv, för att man kan räkna mina rig-träningar på en hand nästan. men inte g. helvete.
jag hatar prestationsångest. jag hatar press. att pressas till prestationsångest. kul. och det är bara jag som kan bestämma hur jag ska känna. men vad tror ni att alla bra betyg kommer från? visst, jag har det otroligt lätt i skolan. gaaalet lätt. men jag skulle ju kunna skita i skolan ändå. men jag gör det inte för jag sätter press på mig själv att få bästa betyget i alla kurser, alla ämnen. jag vet inte varför, kanske är det för att jag vill bevisa för andra att jag är bäst, eller så är det för att jag vill ha så många valmöjligheter som möjligt när jag ska söka utbildning och universitet och grejer. nu kan jag inte sluta tänka på att det här g:et kanske kommer sänka mitt slutbetyg, mina slutpoäng, eller vadfan man säger, gryyymt mycket. jag får nästan panikångest när jag tänker på det. ni fattar nog inte nu heller varför jag wainar över ett jävla g, många blir aslyckliga om dom får g i ett visst ämne. men jag är inte en sån. ett g för mig är som, jag vet inte vad. ett misslyckande. och hur ska jag kunna vända det här då? fotboll gick från att vara skitkul för ca 2 år sen, till en plåga förra året, till en mardröm i vintras, till ett lyckorus för två veckor sen, och sen tillbaka till en mardröm igen nu. för det här betyget kommer följa mig resten av mitt liv. jag kan inte göra något åt det nu. nu kan jag bara se till så att mina betyg i specialidrott b, c och d blir bättre. men det spelar ingen roll. jag fick g i specialidrott a. okej fine, jag har varit skadad. så ja, jag fattar att jag inte har kunnat höja mig. men det går in genom ett öra och ut genom det andra. jag är inte nöjd!
men jag är livrädd för att börja spela fullt ut, träna fullt ut. livrädd. tänk om jag får ont igen! jag drömde för några dagar sen att jag fick hälseneinflammation i vänster fot också. jag vaknade gråtandes, panikgråtandes. ska jag vara helt ärlig, så hoppas jag nästan på en operation för min slemsäck. då kan jag släppa den här säsongen, slippa tänka på att jag ligger en hel försäsong efter, både när det kommer till teknik och kondition. bara blicka framåt och ta nästa säsong som en hel människa. men det låter inte bra när man hoppas på att man blir borta längre. självklart skulle jag helst av allt vilja att hela kroppen skulle kännas hur bra som helst när jag vaknar imorgon. att jag kan gå på fotbollsträningen och känna att fan, jag kan göra alla övningar, jag kan skjuta vristskott utan att det gör ont, skona gör inte ont, jag känner glädje. men nu går jag till träningen och är rädd för att det kommer göra ont och jag kommer få börja om med den där äckliga rehaben igen. jag vill vara säker på att jag inte får ont igen! allt blir en ond cirkel snart, för om jag skulle få ont igen, i hälsenan eller mer ont i slemsäcken igen, så tror jag inte att jag skulle våga säga det. jag vet inte varför, men jag tror inte att jag skulle göra det. jag skulle göra min rehab på kvällarna, men inte sluta träna. bara för att jag redan ligger så långt efter. jag vill ha en nystart, så nu var det uppklarat. en säker nystart.
det som är mest irriterande, är att det här jävla g:et, det kommer räknas in i min poäng när jag slutar, men vissa kurser som jag läser kommer räknas som utökat program för att RIG ger extra poäng. så om jag får mvg i dom kurserna som kommer räknas som det, jag vet inte vilka det är än, INTE räknas med. jag fattar inget av det där. jag just nu så vill jag ju byta, att specialidrott a ska vara utökat program så dom poängen inte räknas med, utan dom bättre kurserna räknas med istället, men jag vet inte om man kan göra så. jag får mer prestationsångest över att sitta och skriva allt det här, visa för er och så, men jag var tvungen att skriva av mig. förklara lite. många tycker säkert att jag är töntig, men det skiter jag i. jag är sån.
100504
till helgen kommer mamma och farmor(?) hit. det ska bli supermyys! men dom kommer på lördag och jag och petra hade världens planer men nu har petra dissat dom totalt och bara en del av dom återstår: middag at my place. happ. men jag ska på bio i helgen. vilket sällskap det blir kvittar. dit ska jag iallafall!
XOXO♥
100426
pain! aaah, sprutot är inte my cup of tea, helt klart! jag har fått en kortisonspruta rakt in i hälen idag. inte skitmysigt måste jag påstå. nu har bedövningen släppt också, så sitter här och tycker lite synd om mig själv haha. lååång dag i skolan idag annars. imorgon ska jag ha en redovisning och ett prov, så dags att plugga ikväll. på onsdag drar vi igång projektarbetet, sjukt spännande!
jag har fått piller som jag ska käka också, ruggigt stor burk, ruggigt stora tabletter. coolt.
XOXO♥
....
HELVETE vad jag vill spela fotboll. det som gör mig lycklig.. i somras hade jag ingen aning om att jag kunde sakna det som jag gör nu. men då gjorde inte fotboll mig lycklig heller. fan. innan jag började i sundsvall hade jag varit skadad i max två veckor typ. nu har jag inte gjort annat än varit skadad. förra året var det överansträgning. borta i fem veckor tror jag det var. fyra kanske. nu hälseneinflammation. först borta i en vecka i september, tyckte det räckte. men det gjorde det inte men jag tränade ändå. trodde allt var bra men det kom tillbaka på träningslägret i danmark. fortsatte träna där för att jag ville spela träningsmatchen och riktigt visa vad jag kunde. ångrar det nu. av två olika anledningar. slutade träna efter det. hoppades att vila skulle läka såren. det funkar inte så.. tränade två träningar efter kanske fem veckor. ingen skillnad. fick reda på att jag skulle köra rehab, för hälseneinflammationen var kvar. rehab över jul. fine. körde på det. tillbaka till naprapaten. trodde jag skulle dö när jag hör orden. "vid påsk borde du börja märka skillnad" "sköter du rehaben bra nu så borde du kunna hoppas på lite speltid i sommar iallafall". helvete helvete helvete. HELVETE. kan inte förklara hur ont det faktiskt gör att tänka på det. fotbollsgymnasiet ska göra mig till en bättre fotbollsspelare. den bästa. kommer ju inte hända. ibland kan jag tänka att det skulle vara skönt att inte gå rig, inte spela fotboll över huvud taget kanske. slippa alla förväntningar, press. all sån skit. för om jag säger att jag går på rig, då ser man nästan i ögonen på dom man pratar med att dom förväntar sig att man ska vara grym. typ landslagsklar. det är så för vissa. inte för mig. än. men nej. nu vet jag rig är det bästa som hänt mig - om man tänker bort alla skador. jag älskar fotboll. det gör ont i mig av att bara kunna kolla och inte spela nu. varför lär man sig en läxa efteråt? jag ska aldrig, och då menar jag ALDRIG, igen träna när jag har ont. aldrig tvinga på mig fotbollsskon fast hela kroppen skriker i smärta och jag knappt kan gå sen. aldrig igen. är inte värt det. det finns såååå många personer som tränar med halsont eller feber eller vad som helst. dom behöver aldrig lära sig läxan. det händer aldrig dom något. fan, varför händer det mig då? att allt bara blir sämre för att jag tränar? jag önskar att jag gick i nian igen. men ändå inte. men det känns som att allt var mycket lättare då. då var fotboll så jäkla roligt. vi hade press på oss att vinna för att vi visste att vi kunde. och vi vann. ibland med tvåsiffrigt. man satte aldrig press på en enstaka person. utan då var det hela laget. sommaren innan jag började nian, elitlägret, gothia. underbara sommar. sommaren efter var sämre. betydligt sämre. vi hade press på oss att vinna, för att bevisa att vi kunde. men vi vann inte. pressen låg på laget men jag tror alla kände press att prestera individuellt. men allt blev skit. när jag tänker själv på vad jag skriver så låter det som att jag inte är redo för den pressen som kommer om jag någon gång får spela med landslaget eller liknande. men då är det en annan press. har jag tagit mig dit vet jag att jag har landslagspotential. då får folk ha förväntningar på mig och jag kan bara göra mitt bästa. om inte det är tillräckligt så är det så. nu är det annorlunda. fan jag var inte ens reserv till rig. jag pallar inte med att alla ska ha förväntningar. om jag blir bra tidigare. strax efter påsk säger vi. så måste jag ändå träna upp känslan igen. bollkänslan. skulle jag träna fotboll ikväll, så skulle jag suga. helt värdelös skulle jag vara. var så sjukt länge sen jag rörde en boll. det kommer ta tid att träna upp det. efter påsk någon gång. hoppas att det inte tar så lång tid. hoppas att jag är bra innan påsk. nej gud, nu måste jag sluta skriva. vet inte vad det här blev för inlägg. om någon orkat läsa igenom hela så säger jag grattis till den!
XOXO♥
gladtjej
hemkommen från mötet. låter som att det kommer bli en skitbra säsong, hoppas att det inte bara är mycket snack och lite verkstad bara.. nej men jag tror att det kommer bli bra =)
grattis till mig idag också, har namnsdag! tack tack =)
blir lite sl nu, innan ph, parceremoni, måste ju ses!
XOXO♥
nappis
är hemma från nappisen nu (naprapaten) och det gick kanon! fick ett jättekul rehab-program, eller inte.. men men, måste göras =)
nu ska jag dra ner på stan på teori. gött de. sen hem och D I S K A !
XOXO♥
svartalinjer
varför?
jag går på hedbergska för att spid finns på den skolan. jag går inte på staffan för att jag kom i i sundsvall på RIG. jag flyttade till sundsvall för att jag kom in på RIG och ville satsa på fotbollen. jag stannade inte hemma för att det inte finns någon särskilt stor framtid inom fotboll där, man kan i alla fall inte elitsatsa. sista frågan därimot har jag inte ett endaste jävla svar på. jag blir så arg!! varför varför varför? jennie som undrade om vi skulle söka tillsammans, och jag vill verkligen, alltså verkligen VERKLIGEN! staffan har en massa sånt, dom för söka om att åka på europaresor med klassen, helt gratis. dom har (haft iallafall) stipendium som dom får söka och åka på språkresa i tre veckor på sommaren. och sen den här utlandspraktiken. vad har vi? en engelskalärare som är helt dum i huvudet..
jag har alltid sagt, sen gymnasiefrågan kom upp, sagt att jag inte skulle gå på staffan, har aldrig tyckt att den skolan verkar speciellt bra. nu ångrar jag mig.. eller ångrar och ångrar, önskar att det fanns samma möjligtheter att prova något nytt här uppe. skulle kanske ha valt ett annat program så har jag kunnat fått utlandspraktik på det sättet. som en tjej i trean förra året, hon gick samhäll-språk. hon var på utlandspraktik i vancouver eller nåt, hos OS-komitéen. eller hur det stavas. jaja. slut-tjatat om det nu.
imorgon har jag sovmorgon till halv ett typ. två lektioner bara. gött. på fredag tjugo i tio ska jag vaccinera mig mot svinis. H J Ä LP
XOXO♥
the girl is back in town
men vad har hänt då? ja det mesta egentligen. kollade på fc köpenhamn - PSV eindhoven i torsdags, det var riktigt kul! sen så har vi tränat en massa, avnjutit en dansk gubbe dansandes i bar överkropp, fått danska män att säga kss kss kss kss efter oss, (nutidens busvisslingar) vunnit en match med 15-0, haft askul och bara chillat. min hälseneinflammation har kommit tillbaka också, mindre kul kanske.
idag har jag gått i skolan, typ inte haft så många lektioner. även skådat petra ramla i trappen här utanför, HAHAHA! nu ska vi väl kanske äta något, sen måste jag boka tågbiljetter också.
hörs sen!
XOXO♥
one step closer...
har packat klart nu, fattas bara lite mackor som jag kirrar tomorrow och sådär. åh, förra veckan skrev jag att ett litet äventyr, ett break från vardagen skulle vara hur skönt som helst. det kommer imorgon. det blir en massa fotbollslir och umgänge med supersköna personer, kan inte bli mycket bättre =)
men nu måste jag käka lite mat,
XOXO♥
karriären som balansspelare i moheds sk är härmed avslutad
först och främst måste jag säga att det var en cp-match. allt var cp. dommarna, motståndarlaget.. storhets har dom. deras tränare blev uppvisad på läktaren när vi fick straff. sen manglar dom över våran målvakt vid ett inlägg eller nåt och kan göra mål. vi dampar ur, domaren säger att hon också är tacklingsbar och inte fridlyst. det var första (OCH SISTA!!!) gången en domare kommer säga så. det är så fel.. aja, två av våra tränare blir då uppvisad på läktaren och då börjar hela motståndarlaget att jubla och applådera? sportsligt? nej. coolt? haha oonej. roligt? skrattar ihjäl mig. både vi och dom åker ur serien ner i div 3 iallafall. synd för er..
haha men sen grät jag i alla fall. har varit med om sååå mycket i mohed. gothia, åkte till elitläger i moheds namn, vunnit juniorDM, vunnit KM två år i rad, gått upp i tvåan, haft världens roligaste övernattningar, oerhört bra tränare/ledare/spelare som alltid stöttat och pushat. shit vill gråta nu också. men steget måste tas. jag lovar att avsluta min karriär i mohed i alla fall haha! kanske inte började den där, men den tog fart där! mohed fostrade mig till den fotbollsspelaren jag är nu, och det är jag evigt tacksam för! i'll be back, and i love you!♥
XOXO♥
djurgården
http://www.aftonbladet.se/webbtv/allsvenskan/dif/article5793015.ab
efter ca 3 minuter visas det som jag menar, det är inte okej av supportrar att göra så! visst var det lindrigt den här gången, men ändå :P vi tjaffsade alltså om att jag hejar på djurgården och deras supportrar hade gjort sådär, hahahah.
fotboll
åååååååååh
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
jag vill träna
