malin

 

har tänkt en del på fotboll på sistone.

 

vi spelade futsal (inomhusfotboll) i fredags i IVP-spelen (som såklart min klass vann höhö) och jag avlade ju ett fint litet nyårslöfte om att jag skulle börja spela fotboll igen i år. det var ju aldrig riktigt tänkt att jag skulle sluta egentligen. jag flyttade till umeå och tänkte att jag skulle avvakta med fotbollen och komma in i allt runt skolan osv. en fin bortförklaring till uppehållet kanske. men jag hade ju tänkt börja igen. jag vill spela fotboll. tänker jag ena minuter och den andra fminuten okuserar min hjärna på allt dåligt som fotboll fört med sig till mitt liv.

 

att det fanns så mycket dåligt med fotboll hade jag inte en aning om innan jag började gymnasiet. då var det värsta som kunde hända att man hamnade i en formsvacka inför seriefinalen. men oj så mycket mer det finns. saker som jag aldrig skrivit här, inte ens när jag beklagade mig som mest här hehe. men egentligen så tycker jag ju att det är sjukt kul. och en gång i tiden så var jag ju faktiskt bra på det också. jag slipper ju verkligen pressen nu om jag skulle börja med ett nytt lag. ingen som vet någon om gymnasiet och vart jag spelat innan och så. men ändå, tjejer blir så elaka och egoistiska (förutom mot sina bff:s såklart) när dom spelar fotboll. sätter press istället för att ställa krav. och det är en jävla skillnad. klart man ska ha krav på sig som fotbollsspelare, det är ju en lagsport. men man ska inte känna press för det. då blir det prestationsångest. som jag tydligen är dålig på att hantera.

 

kommer aldrig glömma min första träning med div2 när jag gjorde comeback efter låååångskada. det gick helt galet bra och jag var så nöjd med min prestation. ett halvår med div3, där jag verkligen fick tillbaka självförtroendet och kunde hitta det roliga med fotboll igen, hade satt sina spår! jag minns hur jag log på bussen hem från träningen för att jag tyckte att fotboll var så sjukt roligt igen. men sen så.... det fanns spelare i det laget (som i alla lag förmodligen) som inte kunde hantera andras misstag. en bortslagen passning var det värsta som kunde hända. man var så fruktansvärt dålig om man slog bort en passning och det fick man höra också, spelar ingen roll om det var en passning som skulle slås tillbaka till målvakten eller en passning som skulle skära igenom försvaret, man var usel vilket fall. men självklart fick personerna själv slå bort världens enklaste passningar, det var helt okej. likaså passingar som slogs bort av dom "populära" i laget, eller "bästa kompisen". då sa man inget heller. hatar sånt beteende så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. varför inte bara hålla käften eller säga nåt peppande istället? det är inte direkt så att man är helt omedveten om vad man gjort för dåligt om man missar en hemåtpass. det får såklart inte hända, men det gör det ändå eftersom alla är mänskliga. att varje gång höra när man gjort nåt dåligt (som man såklart visste flera sekunder innan personen sa nånting om det, över 10 år inom sporten ger kunskap, tro mig) och om man gjorde nåt bra, ja då lät personen nästan förvånad, typ "bra malin! herregud kan du faktiskt spela fotboll????" sen sjönk ju självförtroendet ganska fort. mår illa bara jag tänker på att jag faktiskt lät personer påverka mig så mycket.

 

tränare som favoriserar ska vi inte ens ta upp för då blir inlägget dubbelt så långt. men stöd kan man fan ge till alla, spelar ingen roll hur bra dom är. att man ger dom där slutliga tipsen till sina favoriter kan jag väl kanske tåla (knappt), men när vissa personer får hjälp i en kvart och andra får en tittning i en minut och en kommentar som typ: "jobba på tjejer" då har det gått fel nånstans.

 

jaja, det finns som sagt mycket som fört dåligt med sig till mitt fotbollsliv. och då är det främst personer. personer som trycker ner en och sen inte ens kollar tillräckligt länge för att se när man kommer tillbaka igen. att vara långtidsskadad är inte roligt. det är svårt. svårt att motiveras till att rehabträna, svårt att motiveras till att ens försöka spela fotboll igen och svårt att motiveras till att hitta något positivt i det som hänt. om det då hela tiden finns personer som försvårar det hela, som egentligen ska finnas där som ett stöd och bollplank vid frågor och problem, men som bara sätter press på en att komma tillbaka till ursprungsformen, då blir det ju såklart ännu svårare. och när man tilslut kommer tillbaka till ursprungsformen, ja då är dom inte ens lite intresserade längre, "för dig har man ju inte sett spela fotboll på länge så du är förmodligen skitdålig så då kan jag lägga tiden på andra spelare istället".

 

så kändes det iallafall för min del.