140113
Idag har jag insett hur mycket jag trivs i pluggbubblan. Vilket egentligen inte är så konstigt då jag aldrig gjort nåt annat. Sen jag var 6,5 år har jag spenderat september - juni i en skolbänk. Det är när jag tar examen i juni - 15 år. Shit.
Att vara i pluggbubblan skulle jag kunna tänka mig är som för en bebis att vara i livmodern. Varmt, mysigt, tryggt, fartfylllt och ibland lite skumpigt.
Jag får panik när jag tänker på att det snart är över. JA, jag kan ha ett år kvar, men eftersom det kan göras på distans känns det inte som en ordentlig pluggbubbla. Min bubbla sträcker sig från lägenheten och runt campus. Typ. Att inte veta hur det blir med boende är allra värst. Jag vill absolut inte flytta hem (förlåt mamma och pappa, det är inte på grund av er!), men vart ska jag annars ta vägen? Vart ska jag jobba i sommar? (den frågan ställer jag mig i och för sig varje år vid denhär tiden). Ska lägenheten i umeå sägas upp i mars?? Vad vill crilson göra? Sååå många frågor, och sååååå få svar.
Får ångest av dethär.....
Kommentarer
Trackback
