malin

Såhär skrev jag i bloggen dagen efter det senaste riksdagsvalet, alltså för 4 år sedan: 

 

"slutsummering av valet: det blev en blå minoritetsregering och sd kom in i riksdagen.

jag har inte kunnat varit med och påverka och jag gillar det inte. jag vet inte om det framgått, men jag är rödgrön. verkligen rödgrön, för jag kan inte riiiiiktigt bestämma mig för ett av dom tre partierna. och anledningen till att jag är det och därför (såklart) är missnöjd just nu är för att:

jag blir snart 18, och med det myndig och ska bilda egen familj snart, skaffa ett "eget" liv och inte leva på mina föräldrar längre. jag vill inte göra det i rädslan för att bli sjuk eller skadad och inte kunna jobba. att bli utförsäkrad. 
jag vill inte göra det i rädslan för att inte kunna få snabb och bra vård pga min månadsinkomst. 
jag vill veta att när jag pluggat klart och ska söka jobb, så finns det möjligheter för mig att klara att försörja mig själv och en eventuell familj utan att bli fattig om jag skulle bli arbetslös. jag vill veta att staten finns där bakom mig och stöttar mig och ger mig den hjälpen jag behöver. 
och jag vill veta att när mina barn i framtiden kanske väljer att gå en lärlingslinje på gymnasiet för att högstadiet tog på deras ork, så ska dom kunna få jobb när dom går ut och inte stå där men en icke-behörighet till högskolan och vara låst inom ett visst yrke. 
jag vill inte uppfostra mina framtida barn i ett samhälle där den privata vinsten betyder mer än rättvisan. 
och där rättvisan i mångas ögon handlar om att behandlas olika för att vi är olika istället för att alla ska få en chans till samma möjligheter. 
jag tror att jobb skapas genom att inte sänka skatterna och lägga skattepengarna på välfärd och andra behövligheter, tex fler lärare i skolan osv. inte genom att färre blir förtidspensionerade. 

men jag kan förstå dom som röstat blått också.
visst kan det vara skönt med skattesänkningar och på så vis spara någon tusenlapp hit och dit i månaden, så att man fortfarande har så att det räcker och blir över när man har betalat sin privatsjukförsäkring och åkt på några weekendresor + semester. 
jag kan förstå att man vill ha det så bra som möjligt.
man vill behålla dom pengar man själv jobbat hårt för att tjäna. 

jag tror att klyftorna i samhället verkligen kommer öka. vissa tror inte det, men jag gör det. som exempel:
alice, 70 år, behöver en höftledsoperation. hon arbetade som jurist i 30 år tills hon blev pensionär för fem år sen. hon tjänade runt 45 tusen i månaden och kunde därför pensionspara ganska ordentligt under alla år. därför har hon nu råd med en privatsjukförsäkring och går till sin privatläkare och får en operation inom två veckor. 
sen har vi greta, 70 år. hon behöver också en höftledsoperation, men hon arbetade som undersköterska i 40 år, och hade inte alls lika bra inkomst som alice. därför har hon inte kunnat pensionspara lika mycket och har därför inte råd med en privat läkare, utan hon får gå vägen via landstinget. hon blir också lovad en operation, men inom fyra månader. 
ser ni skillnaden? ser ni att det kommer göras skillnad på person och person beroende på vilken månadsinkomst man har?

jag har själv varit till en privatläkare. dom två senaste gångerna jag varit skadad har jag varit tvungen att gå till privatläkare för att få den hjälp jag behöver. på vårdcentralen sa dom bara: ät ipren och smörj med voltaren. hade jag inte fått chansen att gå till privatläkare så hade jag nog varit skadad mycket längre. det var absolut inte billigt, men självklart är jag OERHÖRT TACKSAM för att jag fick hjälp. men jag kan inte släppa tanken på att dom som inte har råd då, ska dom behöva gå runt och vara skadade? är det inte bättre att skita i att höja skatterna, och lägga skattepengarna på skola, vård och omsorg och se till så att landstingssjukhusen blir bättre, det blir kortare köer och fler läkare? då har ju alla samma chans till vård. 

sen blir jag bara så irriterad på dom som säger att dom rödgröna är kommunister och sossejävlar. jag tycker att dom blå är mer egoistiska när det handlar om sin egen plånbok. jag säger inte att det är så, men jag har den åsikten. och visst, vänsterpartiet har en radikal politik, men bara för att man är rödgrön så betyder inte det att man är kommunist! jag tycker att vänsterpartiet har några riktigt bra åsikter, men vissa är såklart mindre bra. ohly tänker inte alltid innan han pratar, men det innebär inte att jag är kommunist och vill att sverige ska styras så som stalin styrde ryssland. och dom rödgröna vill inte att alla i sverige ska leva på bidrag och att det inte ska löna sig att jobba hårt. många blå vill få det att låta som att dom rödgröna inte vill att det ska löna sig att vara rik utan att man ska förlora på det. jag ser på saken såhär: dom rödgröna vill inte att det ska löna sig ännu mer att vara rik än vad det redan gör. om förmögenhetsskatten finns och dom rika förlorar några tusenlappar i månaden så att dom kanske inte kan åka på den där andra semestern det året, så spelar väl inte det så stor roll eftersom dom fattiga och låginkomsttagarna får chansen till ett nytt jobb, eller bättre vård? 

och att sd kommit in i riksdagen är bara skrämmande. många tycker att man inte ska göra så stor sak av det hela, men så ser inte jag på saken. att dom redan fått så mycket inflytande att dom kommit med i riksdagen innebär att dom kan bli ännu större. och att dom inte ens är det minsta partiet i riksdagen är ännu värre. jag skäms över dom svenskar som röstat på dom. tyvärr. 

och nu ska jag inte säga något mer. jag har sagt exakt vad jag tycker och tänker, mina åsikter. nu är det som det är och jag ser fram emot nästa val då även jag kan vara med och påverka.

tack för mig, hej."

 

Notera att jag inte ens hade rösträtt då alltså.

 

Men jag kan väl idag erkänna att en del av valresultaten från igår glädje mig. Regeringsskiftet till största delen såklart. Jag är också glad över att F! växt så pass mycket, bara synd att dom inte växte tillräckligt. Jag tror att dom hade kunnat tillföra mycket vettigt i Sveriges riksdag. Sen tycker jag att mycket av deras politik är väldigt radikal, men dom sakfrågorna skulle dom ändå inte kunna få igenom i en riksdag, utan det är deras syn på jämställdheten som är det viktigaste, och där dom hade kunnat tillföra något. Och då snackar vi inte bara jämställdhet mellan män och kvinnor, utan alla religioner, sexualiteter osv osv.

 

Nåväl. Det som dock SKRÄMMER mig, är såklart SD's valresultat. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Hitler och hans parti i slutet på 30-talet i Tyskland. Dom var ett väldigt radikalt parti, men finputsade lite, och deras huvudfråga var att judarna tar jobben och pengarna från tyskarna. Dom växte unnan för unnan, och tillslut så valdes som helt demokratiskt in i riksdagen och blev största partiet. Hitler var en enormt duktig talare, vilket jag faktiskt tycker att Åkesson också är. Och dom har alltså FÖRDUBBLAT sitt stöd dom senaste 4 valen. För varje gång så har dubbelt så många personer börjar sympatisera med dom. Det skrämmer mig. Hur kan man tycka att deras politik är vettig???

 

Jag tycker faktiskt att det är dom etablerade partiernas fel litegrann. Jag tycker att dom borde debatterat mer med Åkesson, och då inte bara om integrationen, utan om välfärden, skolan, ekonomin, jämställdheten, privatiseringen, ALLA frågor, så att fler får upp ögonen för vilken politik som gömmer sig bakom deras största fråga. Ca 700 000 av den svenska röstberättigade befolkningen anser att Sverige tar in för mycket invandrare. Jag skulle gärna vilja veta på vilken grund dom baserar det. Hur har dom drabbats? Problemet är ju inte bara att SD vill förneka flyende folk uppehållstillstånd i Sverige, dom vill bevara Sverige svenskt genom att minska både import och export. Lycka till med det! Dom vill även förbjuda adoption för samkönade par vilket jag inte kan förstå när vi lever på 2000-talet! Dom vill även att Sverige ska bli som innan 1975 "där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen". SAY WHAT!? Att Sverige får blandade kulturer skulle jag säga är bland det bästa som kan hända! Tänk om lilla landet lagom, mellanmjölkslandet, alltid skulle förbli likadant? Om vi aldrig skulle få äta ordentlig kinesisk mat från några som är från kina och vet hur maten ska vara, på riktigt. Tänk om vi aldrig skulle få äta italiensk glass, som är som den ursprungliga. Dom svenskar som flyttar till Solkusten i Spanien och bildar egna svenska samhällen med Svenska skolan osv, dom borde ju då alltså bli tvingade att flytta till ett mer spanskt samhälle och byta skola? Men det nämner inte SD något om....